escola amanha

Yäyäyä, back on track, måndag idag och om 8 timmar börjar skolan. Känns bättre nu än vad det gjorde förut, vet inte vad jag oroade mig för. Inser nu att skolan är en av dom absolut största delarna i mitt liv här, eftersom det är där jag kommer knyta alla nya kontakter och skaffa nya vänner. I en brasiliansk high school läser man alla ämnen, fysik, matte, portugisiska, engelska (som sträcker sig till hi, how are you? ungefär) etc. tredje och sista året avslutas med stora prov, klarar du dom inte får du antingen lägga ner din akademiska framtid eller göra dom nästa år.

I fredags har jag ännu engång varit med mirian på japanska restuarang, ana celia var även med, förstår inte riktigt hur det kommer sig att jag äter rå fisk men äter gör jag. mest efteråt ångesten över detta kommer haha. Efter detta hade kyrkan i staden ordnat en konsert mitt i cabo frio. Artisten hette the black och var åtminstonde iallafall lite känd. Han spenderade sina minuter på scen med att fullständigt förstöra andras låtar, fruktansvärt var ordet.

Lördagen följde jag med mirians man Elvis och kollade på när han och hans polare lirade boll mot arraial do cabo. Vet inte riktigt hur det funkade, men män i ålder mellan 40 - 100+ spelade på arraial do cabos arena. Ganska kul match även om det gick i snigelfart, dom frågade mig om jag ville vara med och jag hade utan tvekan gjort minst en balja i den matchen. Men mitt knä har en annan åsikt, vafan gör jag i brasilien utan att kunna spela fotboll egentligen..

Prydde istället tiden med att tala tillsammans med elvis och mirians son, arthur, han är nio och det gick ganska bra, får posta en bild på honom senare, ni kommer förstå senare:D

Följde med Elvis klockan 8 på morgonen, kom hem 3, extremt drygt. efter matchen åt dom, pratade, drack , pratade, åt och pratade. förstog inte något och orkade inte heller lyssna, dessutom trodde Elvis att han jag var från schweiz eller han kunde iallafall inte uppskatta skillnaden.

Blev lite konstig stämning när en brasse som bott som professionell forbollspelare i scweiz ville prata franska.

Resten av dagen spenderades hemma och hade ingen energi för något annat heller.

Söndag. Vaknade av ana celia knackade och bad mig gå upp ur säng, Martha som nu är i sverige ville att jag skulle prata med henne och hennes svenska kompisar genom skype, och där var hon plus tre blonda tjejer. Förklarade med hes röst att jag precis vaknat och det visade sig att en av tjejerna har en gemensam kompis med mig, märkligt. Efteråt följde jag med till kyrkan, efter detta till en clube, är någon sorts yachtclub eller något, familjen har medlemskap och kände många där. På klubben kunde man simma, äta mat, spela fotboll i deras inomhushall.

Och efter detta var vi hemma hos några släktingar som bara bodde en kort bit bort. Leander, dansken var där och vi talade ett ganska bra tag, kul kille.

Efteråt var jag död, jag hade dessutom gått runt i jeans och svart pike hela dagen, eftersom ana påstått att det var obligatorisk i kyrkan, my ass att det var.

Summa summarum utav helgen, jag har inte den blekaste om vad jag ska göra när jag vaknar upp, nästa timme är lika planerad som nästa halvår, jag följer bara med strömmen och ibland funkar det och ibland är man helt enkelt lite för påklädd.