Bevara monarkin, lägg kungen i formalin

Hejsan!

Även om det idag är internationella Caps Lock dagen så har jag ödmjukt valt att istället skriva med gemener, FAST STORA BOKSTÄVER VAR LOCKANDE.

Torsdag idag och i 40 minuter framöver, jag har snart avslutat en skolvecka och det känns som vanligt belönande. Jag har nu nästan lyckats att sätta sovande i system, schemat funkar såhär:

7.00, anländer vid skolan, oftast ensam, oftast svärandes bilingualt över dessa morgnar

7.20, samtliga klasskamrater befäster sig vid sina respektive platser och jag väljer vanligtvis platsen längst ut till höger.

7.20 och 30sek, jag tittar gäspade på läraren och sluter ögonen lutandes med huvudet mot antingen vägg eller handflata.

7.22, Operation sömn inleds framgångsfullt och löper fram till

10.00, då våran matrast börjar, oskuldsfull som ett nyvaket rådjurskid vaknar jag med en aning stel nacke eller avdomnade händer och iakttar med intresse vilken lärare vi haft den senaste timmen.

10.20, åter tillbaka till klassrummet, nu studerar jag portugisiskan med hjälp av språkkurser på iPoden och inbankande av de nerskrivna verben i skrivboken.

12.30, skolan avslutas och '1-0, tristess - hampus' antecknas.

Dock inte alltid jag tillåts sova, min klasskamrat Bruno brukar oftast hitta på något för att få mig att vakna, kan vara t.e.x. att skrika "ACORDAR!!" (vakna), använde pekfingret för att fläddra med mina läppar eller att försöka rycka undan handen jag stöder mitt huvud på.

Har dock nästan lyckats förfina konsten att sova med ett öga öppet, småsteppande steg tvärs över klassrummet och en 16 årings fnitter kan vara väldigt avslöjande om en persons intentioner.

Idag hade jag extra portugisiska utöver förmiddagskolan, detta som vanligt tillsammans med läraren Adonis, han har inte fysiken hos en grekisk gud men undervisningen är jättebra.

Min värdpappa hämtade mig inte från skolan förrän två timmar efter att undervisningen slutat, detta gav mig gott med tid att se allt ifrån biologi utställningen Ferlagos andel universitets studenterna plockat fram i vissa av salarna.

Ett av rummen skiljde sig ganska stort från dom andra, rummet innehöll en formalin samling som fått Dr.frankenstein kissa på sig av avund.

1 hel manskropp låg öppet på ett bord mitt i salen

3 kompletta skelett hängde i ställningar

4 bevarade spädbarn i olika storlekar låg öppet på ett bord

Ca 100 olika ben och runt 20 kranium låg utspridda över hela rummet

Massvis med kroppsdelar med tillhörande formalin fylld glasburk fanns även till åskadan.

Har aldrig sett något liknande och blev såklar förvånad, visste inte ens om att det skulle hända något sånt här evenemang i skolan, men en erfarenhet och viss avsmak för kött rikare är jag åtminstone.

Min sjukgymnast klagade på min hållning efter ett av rehabpassen och var inte långsam med att sätta in en ryggövning i schemat till förra träningen, den tog bra och jag får se om jag kommer upp imorgon! :S

Ska nu försöka kolla om jag kan öka på sjukgymnastik träningen på något sätt, 5 ggr i veckan borde ju inte vara några problem som helst, vart jag ska träna dom två extra passen vet jag inte än dock.

TAKE CARE ALL YOU!

viva la vida

Hej hej!

Ännu en vecka avverkad, och nu är det väl avverkat runt 10 stycken sådana skulle jag tro.

Och helgen var helg kan man väl säga, även om helgen har varit en dag längre på grund av att måndagen just denna gång varit en helgdag.

På grund av detta har Cabo Frio varit fullt med soltörstande brasilianer från städer längre in mot landet. Jag visste att det kommer hit mycket folk, men trodde nog inte riktigt att det skulle vara såhär mycket. Stranden såg bokstavligt talat ut som en myrstack från håll.

Det känns lite störande, och som att staden förstörs lite för en, ganska ovant för mig och vara omkring så mycket folk helt plötsligt, men det betyder också att staden blir mycket mer levande, och från det perspektivet är det riktigt positivt!

I fredags stannade jag hela kvällen hos Leander och kollade film, han hade varit riktigt sjuk tidigare i veckan och vi tog det lite lugnt för en gångs skull. En av filmerna var thailändsk och visade sig dessutom inte ha någon engelsk undertext, men vi förstod faktiskt nästan allting med portugisiska istället, tur det eftersom filmen var ju bra.

Lördagen var också den väldigt lugn, mest på grund av att Madeleine och Ana clara inte kunde komma och möta oss förrän 23.30, men vi hade det trevligt och jag träffade lite nytt folk som var riktigt trevliga, och sådan är inte alltid så lätt att hitta. Vi pratade mest med varandra och gick aldrig in någonstans.

Även till söndagskväll fanns planer eftersom vi som sagt var lediga på måndagen, lyckligtvis inledde vi lite tidigare denna gång. Jag och Leander spelade snooker innan tjejerna kom dit och

Jag är numera regerande mästare för två veckor i rad, kändes obligatoriskt att vidhålla lite svenska stolthet mot våra danska grannar nu när landslaget sviker, lätt att bli hackkyckling annars.

Under denna lediga dag har jag och Leander bland annat varit vid stranden där Leander spelade volleyboll tillsammans med klasskompisar, Någon gång innan volleybollen började kom en helt random man mot Leanders flipflops som han ställt en bit bort och tog på sig Leanders flipflops i förbi farten, Leander märkte detta och ropade direkt "eey, minha!!"

Vad denna skotjuv tänkte med senare har jag ingen aning om, men han började iallafall skälla ut Leander med ett stort antal svordomar och sedan gick han bara därifrån och fortsatte arbeta med att flytta stolar och bord en liten bit bort. Får dock ge beröm till en person som nästan lyckas med att först stjäla någon annans saker och senare få ägaren att känna sig skyldig därtill.

Känns skönt att ha sluppit en måndag i skolan, och bara ha en extra dag sådär.

Imorgon är det dock dags att gå tillbaka igen, men ska vara ledig på torsdag dessutom så denna vecka kommer nog gå fort. Är dessutom på tårna eftersom någongång snart skall ett paket med kamera, svenskt godis och annat välbehövligt anlända, kan inte vänta!!

tchau tudo mundoooo!

Haaampusssssssssssssssssssssss

Varför fyllde jag i en sisådär 194 ansökningspapper för att åka utomlands ett år? Varför hade jag bestämt mig för att säga hej då till vänner, syskon, släkt, husdjur och spaghetti och köttfärsås?

Visste jag kanske vad jag hade framför mig, kändes det som något precis för mig kanske?

Jag tror ingen vet varför innan, dom kanske har några ursäkter till anledningar men som aldrig hinner ens vidröra botten på det dom ger sig ut på.

Ett år utomlands går inte att sammanfatta, liksom hey jag försöker mitt bästa i bloggen.

Jag vet inte vad som kommer hända under detta året, jag känner knappt att jag varit med om något, även om det är många minnen som jag redan håller nära hjärtat.

Men vad är egentligen fördelen till att jag åkte hit? dealbreakern, det avgörande själet, anledningen. hade jag någon, var det ett kall från ingenstans.

Jag vet inte, många har alltid frågat, och det är lätt att svara, "jomen schyssta stränder, bra väder och billig öl!" men det är inte sant, det är inte falskt heller men det är som att sammanfatta jorden som "lite grönt och blått i en boll"

Jag visste väl helt enkelt bara, nu eller aldrig. Men insett vad det kan vara har man gjort mer och mer med tidens gång.

Utmaningen blir eggande, samhörigheten blir brinnande och begreppet hem blir utspätt med nytt blod. Nu låter det som om jag skulle vilja åka hem kanske, men för allt i världen inte, jag vet att detta var rätt, jag vet det.

Mesta av min tankar här går åt min framtid, inte vart jag och Leander ska någonstans nästa lördag utan snarare vart jag befinner mig efter gymnasiet, framförallt vart jag vill befinna mig.

Det som jag aldrig kunnat svara på, det får jag perspektiv på härifrån. Jag ser vart jag varit, vad som egentligen fanns där och vad jag saknar av det. Som dom säger man vet aldrig vad man haft förrän man saknar det.

Och nu är jag alltså här tittandes på min dåtid med en kikare, och försöker desperat vända den åt andra hållet.

God natt

a fim de semana

Jaha, vad ska man skriva nu då...

Veckan har väl varit mer eller mindre standard, bra men givetvis alldeles för kort, kan nu idag konstateras. Gått i skolan som vanligt de 5 första dagarna, nu även lyckats med bedriften att inte sova allt för mycket, har helt enkelt kommit in det sociala mer nu, mest på grund av språket och att jag känner mig bekvämare. Min klass har sina freaks men också en del bra sidor, gällde bara att leta förbi de labila evigt talande "små"tjejerna och greppa det som fanns bakom. Men delar av deras så otroligt naiva och korrekta världsbild har väckt en smula anarkistisk sida i mig, för vem kan på allvar inte stå ut med att en bläckpennas spets är uttryckt och inte intryckt? när den dessutom tillhör någon annan, hela den situation slutade i rivmärken på min arm och en något stressad klasskamrat, men vissa saker kan man faktist inte låta bli att provocera någon annan med, ÅÅÅh det var ju hon som börja??! ;D

Finns inte så mycket mer att säga, inget som brutit ny mark så att säga.

Helgen har bjudit på dåligt väder, men med kanadensaren madeleine och hennes syster Ana clara och även Ana claras kusin joao blev den avsevärt ljusare. Under både fredagen och lördagen gick vi till Casa Velha, där norrmännen huserar varje helg. Har faktiskt inte träffat dom alls sen förra gången för flera veckor sen.

Vi diskuterade bland annat Danmark och deras påstådda delfin dödande, danskarna är på allvarligt ogillade bland somliga här på grund av ett kedjemail där bilder på dödade delfiner visas, Så otroligt absurt när jag fick reda på det, och ville givetvis se bilderna.

att det faktiskt är på färö öarna som har haft eget styre sen typ 40 talet, och endast valar som dödas för mat till öborna, plus att de slaktas av professionella slaktare enligt färöisk lag är inte alls relevant information enligt mailet.

"I dont like danish people because they kill dolphins" är en så otroligt rolig kommentar och så tragiskt med okunnande samariter som skriver på en namnlista för att rädda dom stackars delfinerna..

Söndagen har var innehålls lös tills klockan sju då jag, Carl Hampus Bremberg frivilligt följde med för att gå till kyrkan. Alltså egen vilja, inget påtyngande från någon brasiliansk moralisk farmöder . Dock en något speciell kyrka, Bola de neve (snöboll) som är en surfarkyrka, med t.e.x. en surfbräda som altare det hela var egentligen Leanders idé, killen som surfat för första gången i sitt liv samma dag.

Det började med ett antal rock sånger från det i övrigt riktigt grymma bandet, musiken var öronbedövande och antar att ingen inte behövde koncentrera sig på tonlägen eller melodi, det var kristen musik som spelades, och enligt min sekt-o-meter ganska bra stämning.

Under musiken stod alla upp, och musiken varade i runt en timma tack vare fruktansvärt utdragna slutklämmar. Efteråt började prästen tala, och denna kyrka var katolsk, inte konservativ men likväl ett jävla gnällande över att en snubbe dog för sisådär 2000 år sedan.

Publiken var inte endast där för kaffet, utan lever med mycket i det som sägs, just därför prästen också kommer undan med att skrika tack gud i 25 minuter. En tjej från församlingen försökte översätta predikan på nästan omöjlig engelska, snappade upp ungefär att jesus sänder kärlek och hopp och att lycka utan honom är omöjlig.

Där det bara börjar funderas utav helvete i huvudet, hur vissa av dessa människor med absolut noll till liv söker lösningar i en person som inte existerar längre än i en fritolkad bok som dessutom ska berättas från utav en ytterligare fritolkande präst.

Jag anser mig själv veta precis hur jag ska leva mitt liv, jag tänker bara göra det mesta jag kan av det, genom misstag och lycka. Att spendera sitt liv med sorg över att Jesus dog för våran skull, och att denna påtvingade skuld är något bra köper jag inte, nej för hur man än vänder och vrider på det anser jag att sälja sin själ till djävulen alltid kommer vara enklare än att gå till kyrkan en gång i veckan.

Efter dom första 145 minuterna förklarade jag för den något svårtolkade församlingsmedlem att det var dags för oss att åka hem, äntligen tänkte jag, ska bli skönt att komma hem igen.

Men nej, Leander tyckte detta var kul, han ville stanna Yippiekayay motherfuckers, fick inte heller någon förklaring förutom att han just tyckte det var kul. Eller jo, 1 och en halvtimme senare av oral tortyr yttrade han sig med orden "oh they have cake".

Tittade på han med mördande blick, fyfan vad arg jag var.

Leander rättfärdigade senare besöket med att detta har hjälpt honom bli bättre på halvmeditation, något han och hans perfekt engelsktalande självutnämnda översättare utövat när Leander blundade och tolken satt en hand på hans huvud till den medryckande musiken. Men han kunde erkänna att pratet kanske var lite tråkigt.

Jag hatar den människan just nu, nästan iallafall.

Så nu ska jag sova, blev lite sent idag.

hampus