meet me in ten

Känt mig mindre motiverad för att skriva alls på sistonde, men ibland, helt plötsligt blir man så inspirerad av saker som bara måste få berättas. Redan då brukar jag tänka på hur jag vill beskriva saker, en sorts sparad liverapportering med ordval som då känns så rätt, kanske endast så kan jag beskriva hur saker och ting verkligen begav sig. Efter en lång dag sitter jag sedan på min säng, med Van Morrison i hörlurarna och förkroppsligar dom där tankarna som passerat sedan senast.

Har varit en lång helg som sedvanligt ändå passerat för fort, har spenderat ganska mycket med min danske vän Leander.

I fredags hade Leanders värdpappa någon sorts examen i administration, (känner redan på mig att det här inlägget kan bli långt :S) runt 30 människor i alla möjliga åldrar fick hålla tal och ta emot diplom. När de nyexaminerade eleverna gick för att hålla tal eller dylikt, valde den högst begåvade ljudteknikern att alltid spela den mest pretentiösa låt efter den andra, tänk er eye of the tiger eller temat till mission impossible... Detta var så otroligt udda att titta på, kändes som ett soundtracket till en halvtaskig feelgoodfilm, men som tyvärr utspelade sig riktigt - framför mina ögon.

Efteråt hade Melodys (Marthas kompis, och våran granne för er som inte kommer ihåg sådant) bror (även ägare till en surfskola) premiär för sin ny klädbutik. En bossanovakonsert och modevisning var arrangerad för händelsen. Ana Celia var modell tillsammans med ett 15 tal andra professionella modeller. Riktigt mycket folk var där, och alltihop var imponerande bra ordnat. spenderade sedan resten av kvällen med Leander, vi träffade Bia och Raphael (två föredetta utbytestudenter) och spelade återigen snooker, och resultaten.. eh.. ah asså.. kan jag inte meddela om, har verkligen glömt det helt. Rätt säker på att Leander vet dock x(

På vägen ut var jag tvungen att gå på toa, efter ett tag därinne lossnade helt plötsligt toaletten lutandes från golvet, i samma ögonblick började det enbemannade coverbandet spela min önskade låt "Help!" kändes redan då som ett ganska speciellt ögonblick i mitt hittils 17-åriga liv.

Lördagen var Ginas far, Alvaros 84:e födelsedag. det var kul, i 15 minuter, sedan ville jag bara hem, synd att festen varade i säkert sju timmar, drygt med enbart portugisiska ibland. Kom hem runt åtta, tänkte sova, men var så hungrig att jag istället frågade Leander om inte han också var sugen på en footlong från subways. Det var han och jag åt snabbare än Usain Bolt avverkar en 25 meterlång nedförsbacke. Ännu engång spelade vi snooker, och ännu en gång kan jag inte riktigt minnas mig vad slutresultatet blev..

Sedan hade vi turen att träffa mina klasskamrater, vi följde sedan med dom till Canale, och oj vad vi blev förvånade, de ställen vi förut vistats i verkade folktomma i jämförelse, av denna stad på 100 000 invånare måste 50% av alla ungdomar varit där. Kom hem runt 2 på natten och ringde på dörrklockan inte helt utan skuldkänslor eftersom hela huset sov.

Dagen efter vaknar jag i strålande väder, en dag då Cabo Frio visar sig ur sin absolut bästa sida, Leander undrade om jag hade lust att köpa en amerikansk fotboll, och stå och kasta lite på praian, tyvärr fick han sen reda på att han skulle iväg till en annan stad med familjen.

Frågade då om jag inte kunde hänga med Ana celia och melody, dessa skulle till en väns båt och det gick inte, vilket sedan blev en väldigt konstig situation, eftersom Ana celia bad mig ringa Leander och fråga han vilken stad han skulle till, frågade flera gånger varför eftersom han helt enkelt bara skulla iväg, och då blev hon förbannad och bad mig bara fråga igen,

Hon ber sedan Jose armando ringa, och han får samma svar som jag fått, inget mer än att jag inte kan följa med. Förstår inte varför hon alltid ska ha ett sådant drama, har verkligen tröttnat på henne nu.

Följde istället med resten av familjen till stranden, havet var azurblått och kristallklart, riktigt riktigt fint, söndag är tydligen dagen man går till stranden, knappt så att ett enda sandkorn var ledigt, alla var där. Klockan tre åkte jag sedan till skollagets futsal match, många från skolan var där och dom hade riktig schoolspirit, hejade, skrek och jublade grymt mycket, så otroligt jobbigt att inte kunna få spela, kändes som alltid väldigt illa att bara se på.

Våran skola förlorade efter högst tveksam insats av domaren, när matchen var slut följde jag med några klasskamrater först till super mercadon och sedan hem till Breno, där la han far upp våra 3 kg kött på grillen, medan hans mamma lagade farofa (ingen översättning, men är ett torrt pulver ungefär) och arroz (ris). Under tiden spelade Ayran och Christiano brasilianska sånger ackompanjerat av allsång, Brenos far trummade med grillspett allt medans helt underbar mat rullade in. Allt var bara så förbannat vackert.

Så långt man kan komma ifrån en kall busshållplats med förfrusna tår och fingrar en mörk januarimorgon inväntandes skolbussen hemma i sverige.

Ha det så bra alla ni

Hampus

Boa noite

Klockan är snart tolv och jag borde sova, men måste bara skriva några rader först. Är inte helt säker på vad jag ska skriva om ännu, men snart börjar helgen och då kommer jag endå ha för mycket att berätta om. Så någon sorts kort resumé kanske ?

Klassen är fortfarande bra även om skolan är riktigt tråkig, har än sålänge haft 3 test, vilket är väldigt bra, eftersom jag i princip behöver skriva mitt namn på ett papper och sedan gå därifrån.

Har dock blivit ombedd två gånger att skriva ner någon sida på engelska, tvivlar dock väldigt starkt på att någon lärare skulle läsa detta eftersom endast några få kan.

Ska testa att skriva på svenska och se om någon märker något.

Imorse till exempel skulle vi ha prov i historia, närmare bestämt antikens grekland - trodde klassen. Istället berättar läraren med frågande ton att det såklart är egyptien?!

Läraren öppnade sin bok om egyptien, berättade lite, eleverna gjorde provet och sedan var det inte mer med det. Hemma hade halva klasen fått en smärre hjärtattack om det nu visat sig vara att provet inte alls har det innehåll som beräknat. En av flera bra saker med brasilianare.

I klassen hade cristian och ayran med sig gitarren ännu engång, vi spelar nästan hela tiden och dom lär mig endel brasilianskt. Imorgon ska jag ta med dem min, och spela tills fingrarna brinner. Idag har jag varit hos rotary, numera är det enbart jag och leander som är under 65 år vid mötena, vilket är lite synd, innan var det ju så kul att träffa alla gamla utbytesstudenter. Men har fått endel nummer så kan ju ringa dom istället.

Jag och Aurenio (min chairman) talade endel om skillnaden mellan fattigdom och lycka mellan brasilien och hemma. Aurenio berättade att han känner en norrman som förklarat hur enkelt allting är i norge att livet knappt har en mening, sjukhus och försäkring för allt finns, säkerhet finns, du måste klanta dig riktigt rejält för att inte kunna studera till precis det du vill, och jobb är det gott om.

I brasilien är livet för väldigt många en kamp precis varje dag, I Nord-este lever familjer på fem, med enbart 50 dollar i månaden, bönor och lite ris fördelas familjemedlemmar imellan, men endå med så mycket livsglädje, Aurenio berättade att tidningarna en gång postat bilder på människor med undertexten "han och hon äter vi imorgon". Ett bra exempel på hur folk endå kan hitta massvis med ljus i ett inte allt för lätt liv.

För oss med allting är det väldigt fascinerade hur folk kan vara så glada under sådana förhållanden, allt handlar väl egentligen på vad man värdesätter i livet, men samtidigt är våra liv så otroligt svåra att förstå utan bil, el, mat etc.

Ett fantastiskt land man bor i just nu, hoppas att jag får uppleva så mycket som möjligt av det.

Imorgon är det fredag, sen börjar helgen, helger som hittills förgyllt mina veckor är väldigt välkomna efter några dagar i skolan. Har inga planer än, men precis allt kan ju hända!

från er

halvsovande, icke korrekturläsande utbytestudent.

En månad, 28 dagar och ett första smakprov av hemlängtan

Börjat bli lite bekväm med att skriva nu, trots allt något jag aldrig gjort förut, och jag är ganska nöjd med min prestation. Mina inlägg känns endå väldigt ytliga, långa men aldrig så djupgående att allt berättas och förklaras. Men det går helt enkelt inte, får helt enkelt lyfta fram det som är kul, någorlunda intressant och det som inte alls är lätt.

I fredags åkte jag som redan nämnt till Rio för att besöka federala polisen, åkte tidigt på morgonen och skippade skolan. Visade sig att federala polisen i centrum inte ville ta emot mitt visum, och vi behövde återigen besöka flygplatsen, väl där fick vi veta att imorgon klockan 8 hade passat bättre...

På vägen hem påpekade José Armando att vi fram och tillbaks utan anledning (med ett leende som alltid kan tilläggas) men det var ju inte riktigt sant, vi han faktiskt med en slice pizza ! Även om 4,5 h bilresa kanske inte vägde upp är det ju alltid något.

På lördagen blev det aldrig någon Maracana, läste i tidningen att 79 tusen åskådare var där (I serie b! rekord) , Vasco firade 111 års jubileum, och inte helt utan att bita sig i läppen tänkte jag på att ha varit där.

Fredagen spenderade som nästan alla andra lediga dagar hemma, inomhus. På kvällen var det tänkt att jag skulle följa med till nattklubb i Buzios, men skulle tydligen inte komma in p.g.a av att jag inte än är 18, men inget som inte ett falsk-leg inte kan fixa. tyvärr har jag inget.. än!! ;)

Istället ringde jag Leander, vi bestämde att mötas vid strandstråket klockan 9. När jag kom dit hade inte Leander börjat gå än, påpassligt att jag då träffade Elvis dotter Roberta, hon är runt 14 men endå den som gör sig mest förstådd här, tänk vad lite logik och nyckelord kan göra, vi kunde till och med prata lite och det blev inte alls tyst.

Eftersom jag vet att ungefär hela hennes skara av 14 åriga kompisar ständigt brukar stirra på mig i skolan ville hon presentera mig för dem. En av tjejerna tittade på mig och sa till Roberta "oh , lindo, muito lindo" olyckligtvis för henne vet jag hur man säger väldigt snygg och det blev hon varskodd om när hon frågade om jag förstod efteråt, haha som hon skämdes, nästan sprang därifrån. x)

Senare träffade jag Leander, vi gick till bob´s (brasiliansk McD) och beställde varsin ovomaltine milkshake. Mannen frågade om jag ville ha en "grandes" och istället för att försöka disskutera svarade jag "sim". Leander beställde en liten och i jämförelse var min säkert 8 ggr större, den var så stor att efter att ha druckit 10% slängde jag den, helt omöjligt att sätta i sig ens halva.

Leander och jag stack till snooker and beers som är en bar här, vi hade riktigt kul och hade såklart massvis att prata om. Spelade endel snooker (3-1 till sverige i matcher) och hade riktigt, riktigt kul. Måste vara något speciellt med att umgås med andra utbytesstudenter, man knyts till varandra väldigt enkelt bara, och inte mig emot, Leander är riktigt kul att vara med.

Fick skjuts hem av Leanders värdfar, som givetvis var lite berusad, fyllekörning är helt ok här.

har inte än märkt någon effekt på körningen, och antar att dom iallafall försöker nyktra till någon timma innan körning, men det är ju helt klart väldigt sjukt.

Dagen efter åkte hela familjen till Rio, först kollade vi lägenhet åt Ana Celia. Inga som dög åt henne eftersom dom var för små eller i fel område, själv hade jag varit rätt jäkla glad för en egen lägenhet i Rio för 750 000 men tydligen inte något som dög för henne.

gick sedan i oändliga timmar i ett köpcenter där, hatar verkligen köpcenter efter detta, alla människor som slaviskt köper saker(min värdfamilj inräknad). tro inte att jag blivit röd, men kan inte förstå varför folk väljer att gå runt i gigantisk byggnad med för mycket folk, AC-temperatur kall nog för att inneha pingviner för att sedan dessutom fylla kassar med saker dom aldrig kommer behöva.

Var förbannat trött efter fem timmar i köpcentret, en vistelse som fördröjts av Vítor som ville se en biofilm om hamstrar som bekämpar terrorister med högteknologisk hjälp.

konceptet att följa med kändes otroligt nog aldrig lockande. Istället följde José Armando med, givetvis med ett stort leende som alla andra gånger han kan göra något för sina barn, svenskt som brasilianskt.

Väl i säng, kände jag mig ganska ensam i det stora landet, lyssnade lite på svensk musik och önskade för en sekund att jag kanske skulle kunna vara någon annanstans, mest för att min familj ibland är helt oförstående. Frågar jag vart vi ska får jag ett portugisiskt svar, för att sedan fråga igen, och då mötas med en fråga på det - varför frågar du så mycket? Vill inte ens ta en disskussion vid det laget, En svensk tiger och ränder går aldrig ur.

Morgonen därpå klockan halv 6, åkte jag och José Armando in till polisen på flygplatsen ännu en gång. Väntade i 3h och och en kvart för något som sedan tog 15 minuter att fixa. En lättnad att gå därifrån och tänka att jag inte behöver se flygplatsen förrän om 10 månader igen.

Senare gick vi stadsdelen flamengo eller catete kanske det var, inte alls säker.

Staden är smuts, blandat med färgglada snabbmatsrestauranger och reklamskyltar. Luktar lite surt, och folk precis överallt. Gillar inte Rio de Janeiro heller, inte det som gör brasilien så bra. Gick där och längtade tillbaks till Cabo Frio och kanske en liten ovomaltine milkshake.

I rio åt vi på ännu ett av alla grill restauranger, eller grill och grill, egentligen en helt vanlig restaurang här, men grillat kött är vad menyn består av, och den är alltid så GUDOMLIGT god, har ätit biffkött motsvarande ett högerben på en belgianblue här.

Tillslut var jag hemma igen, ska nu ta mig att sova och i morgon är det skola, ser fram emot att träffa klassen igen.

God natt sverige!!

eder

Pavel

Ok, nej det var Hampus,

har inte alls en underbetalad polack som skribent.

deja vu

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090822/KRISTIANSTAD/404887208/1338/&/Ingen-klasskamrat-pratar-svenska-med-Hampus

Förslavad till era förväntningar måste jag ännu engång skriva med ögonen halvöppna, men oroa er inte så hemskt att skriva är det inte. Trots alla viktigt att skriva ner, eftersom det som för dagen uppmärksammat mig, kommer om en månad kommer vara lika glömt som tiden då malmö ff spelade bra fotboll.

Vaknade även idag tidigt och möttes av dimman från utebliven sömn, I duschen var badrums fönstret öppet, tittade försiktigt ut och märkte att utsikten var förstummande vacker. Från duschen ser jag imellan några lägenhetshus ut till vattnet. Klockan var 6 och endast fåglarna hördes. Väl ute ur duschen välkomnade verkligheten mig med nackspärr, en bieffekt av att somna snett liggande till sao paulo - fluminese (fotboll) på teven.

Kunde inte alls vrida huvet och José armando föreslog en massös, Gina försökte säga massös på engelska men han inte tänka länge innan José armando käckt föreslog "thailandese?"

Till en massös gick jag iallafall, hjälpte, men inte mycket. och därefter (runt 9) till skolan.

Skolan var kul, det som förvånar mig är hur extremt lite folk jobbar på lektionen, om det beror på att dom sitter bredvid mig vet jag inte, men sista lektionen bestog iallafall av att rita en teckning (?) om brasilien. kan inte tänka mig att dom haft samma arbetsiver om dom behövt översätta texter av shakespeare. Klassen är hur som hellst väldigt rolig och det händer något nästan hela tiden, idag hade någon med sig en gitarr till klassrummet och det spelades så väl på rast som på lektion.

Efter det har jag legat hemma med så lite rörelse som möjligt.

Imorgon ska jag till Rio och återigen besöka federala polisen efter som dom inte tog emot mig förra gången.

På lördag ska jag förmodligen se fotboll på maracana!!

(Eftersom jag följer med eriq och elvis ska jag se fotboll från brasiliens näst högsta liga, deras favorit lag Vasco da gama (en av Rios 4 stora lag) spelar där)

Vill även tacka den anonyma själ som skickat ett biljardbord hit, succé på rummet! Bilder kommer förhoppningsvis snart ;D

la la la

Dags att vässa pennan, gnugga korpgluggarna och förskingra tankarna från vad allt sömn och vila heter, dags att skriva! Är trött som bara den om kvällarna, och idag har inte varit ett undantag. Min första skoldag började med morgonförtvivlan och halvöppna ögon vandrade mot duschen, klockan var 6 och drygt 6 timmar tidigare än vad en normal morgon hittills inneburit.

Klockan sju var jag där, på skolan som jag tills nu inte visste något om. Ferlagos heter den, och vi har inga skoluniformer förutom en blå t-shirt som alla bär. Klassen var helt galen, Eriq påstod att det var för att skolan precis börjat, men jag tror han inte. Har ju inte direkt kommit hit för att lära mig hehe, så att klassen är livlig uppskattas mest, hellre det än 20 robotar stirrandes på whiteboarden. Trodde att jag skulle bli hack kyckling direkt men dom var snälla, brasilianarna har väldigt lätt för att skoja med varandra, och kanske väntar på att lära känna mig först för att först vet att jag dels kan ta ett skämt och för att dels ha något att driva om :D

Skolan pågick fram till 12.30 för att sedan börja igen klockan 2.

Hade matte, biologi, och engelska samt någon sorts datorlektion på eftermiddagen. Sitter enbart och stirrar antingen på läraren eller iakttar allt som händer i klassrummet, bus, skämt och ibland till och med sång. Maluco är ett passande portugisiskt ord som jag sagt åtskilliga gånger idag, och vad betyder det då? galen så klart.

Efteråt ringde jag Leander med min nya mobil, vi bestämde att träffas på hans värdpappas snackbar i centro. Och jag lyckade helt själv hitta hela vägen dit trots att jag bara varit där en gång förut. Både jag och Leander berättade om våra skolor, klasser och hur det varit för oss.

Han hade tydligen haft det lite värre, inget han har något problem med endå en skillnad.

Bland annat kallas han gringo ibland, ett uttryck som jag aldrig fått höra mig själv kallas men som han har blivit van vid. betyder ungefär "person som borde åka hem".

Dock verkar han ha snyggare tjejer på sin skola och det var surt att höra :(

Vi snackade länge och vi promenerade sedan för att kolla hur det ser ut hemma hos honom. Börjar känna mig mer hemma i staden och det känns väldigt bra.

Önskar verkligen att jag hade en respektabel kamera och kunna ta bilder på allt det jag ser varje dag, hade varit något att visa det.

Väl hemma klockan sex var ju lika trött som vanligt, har ju åtminstonde samlat energi för att skriva ihop dessa rader. Ska välförtjänt ta mig och sova nu.

Tchau e até logo

Hampusinho

escola amanha

Yäyäyä, back on track, måndag idag och om 8 timmar börjar skolan. Känns bättre nu än vad det gjorde förut, vet inte vad jag oroade mig för. Inser nu att skolan är en av dom absolut största delarna i mitt liv här, eftersom det är där jag kommer knyta alla nya kontakter och skaffa nya vänner. I en brasiliansk high school läser man alla ämnen, fysik, matte, portugisiska, engelska (som sträcker sig till hi, how are you? ungefär) etc. tredje och sista året avslutas med stora prov, klarar du dom inte får du antingen lägga ner din akademiska framtid eller göra dom nästa år.

I fredags har jag ännu engång varit med mirian på japanska restuarang, ana celia var även med, förstår inte riktigt hur det kommer sig att jag äter rå fisk men äter gör jag. mest efteråt ångesten över detta kommer haha. Efter detta hade kyrkan i staden ordnat en konsert mitt i cabo frio. Artisten hette the black och var åtminstonde iallafall lite känd. Han spenderade sina minuter på scen med att fullständigt förstöra andras låtar, fruktansvärt var ordet.

Lördagen följde jag med mirians man Elvis och kollade på när han och hans polare lirade boll mot arraial do cabo. Vet inte riktigt hur det funkade, men män i ålder mellan 40 - 100+ spelade på arraial do cabos arena. Ganska kul match även om det gick i snigelfart, dom frågade mig om jag ville vara med och jag hade utan tvekan gjort minst en balja i den matchen. Men mitt knä har en annan åsikt, vafan gör jag i brasilien utan att kunna spela fotboll egentligen..

Prydde istället tiden med att tala tillsammans med elvis och mirians son, arthur, han är nio och det gick ganska bra, får posta en bild på honom senare, ni kommer förstå senare:D

Följde med Elvis klockan 8 på morgonen, kom hem 3, extremt drygt. efter matchen åt dom, pratade, drack , pratade, åt och pratade. förstog inte något och orkade inte heller lyssna, dessutom trodde Elvis att han jag var från schweiz eller han kunde iallafall inte uppskatta skillnaden.

Blev lite konstig stämning när en brasse som bott som professionell forbollspelare i scweiz ville prata franska.

Resten av dagen spenderades hemma och hade ingen energi för något annat heller.

Söndag. Vaknade av ana celia knackade och bad mig gå upp ur säng, Martha som nu är i sverige ville att jag skulle prata med henne och hennes svenska kompisar genom skype, och där var hon plus tre blonda tjejer. Förklarade med hes röst att jag precis vaknat och det visade sig att en av tjejerna har en gemensam kompis med mig, märkligt. Efteråt följde jag med till kyrkan, efter detta till en clube, är någon sorts yachtclub eller något, familjen har medlemskap och kände många där. På klubben kunde man simma, äta mat, spela fotboll i deras inomhushall.

Och efter detta var vi hemma hos några släktingar som bara bodde en kort bit bort. Leander, dansken var där och vi talade ett ganska bra tag, kul kille.

Efteråt var jag död, jag hade dessutom gått runt i jeans och svart pike hela dagen, eftersom ana påstått att det var obligatorisk i kyrkan, my ass att det var.

Summa summarum utav helgen, jag har inte den blekaste om vad jag ska göra när jag vaknar upp, nästa timme är lika planerad som nästa halvår, jag följer bara med strömmen och ibland funkar det och ibland är man helt enkelt lite för påklädd.

Oj!

Tänkte inte alls skriva idag, kände inte direkt för det, även om jag har haft dötid i drivor. Men OJ, läste era kommentarer och blir ju såklart jätteglad över dom och ville genast skriva igen! Och ja, Blondinbella kan slänga sig i väggen, men av att döma från hennes ansikte har hon nog hunnit före oss på den punkten.

Igår flög Martha till sverige, och nu är jag lämnad att hanka mig fram på portugisiskan, och visst går det! Imorse t.e.x. i tid för frukost kände jag mig extra självsäker och besluten att glänsa med mina lingvistiska färdigheter, dialogen lät såhär:

jag - Oi, bom dia (haaj, god morgon)

maiden - Bom dia!

jag - fome (hungrig)

maiden - suco ? (juice?)

jag - sim

maiden - pao? (bröd?)

jag - sim

Maiden - qiejo? (ost?)

jag - sim

Maiden - farka? (kniv?)

jag - sim

Det var inte utan stolthet jag förkovrade mig i frukosten kan jag säga.

skämt åsido, idag hittade jag en spricka i min gitarr, känns fruktansvärt, går nog att laga men det är inte vackert för tillfället.. har inte heller en aning om hur den infunnit sig där !? ljudet verkar åtminstonde intakt.

Har dessutom varit hos sjukgymnasten och trätt in i rollen som kapten sunga idag igen, lika kul som vanligt och jag har nu den helt underbara känslan av träningsvärk i kroppen, behagligare än någonsin.

Jag ska nu spela Pro evolution soccer mot min värdbror, jag har redan fått stryk 3 ggr idag, men han tyckte tydligen inte att det räckte, killen är elva :´(..

Över n ut

Kapten sunga

amen tja

8 inlägg på 14 dagar, får väl ses som godkänt tycker jag ? Även denna gång har jag väntat lite för länge för att skriva, men ibland är jag inte hemma alls under dagen, och ibland bara så trött. I söndags var det Dias do Pais, fars dag med andra ord. Som visar sig vara lite större på denna sidan atlanten. Hela släkten plus vänner var hemma hos Ginas fader, han är en ganska gammal man men är pigg för sin ålder, och bor på en helt fantastiskt plats, precis bredvid vattnet. Han verkar ha allt jag önskar mig som gammal, hus vid vattnet, och en stor släkt att bjuda in. just då fick det mig att tänka så mycket på mitt liv, Ginas fader är 85, och under festen spelad elvis och dylik 50-tals musik, vilket innebär att han har lyssnat på denna musik för drygt 50 år sedan. då var han 45.. "vad kommer jag göra när jag blir äldre då?" jag menar i teorin har jag ju 28 år kvar tills jag har andra halvan av min livstid kvar, och det är ganska lång tid. Efter 85 år har han skaffat sig vad han tillslut bestämt sig för vad som skall finnas i hans liv - ett stort antal människor som kommer för att fira hans dag. Och jag har så mycket framför mig.

Festen höll på ganska länge, från 12 till 19 kanske, efteråt stack endel av släkten till kyrkan och en del stannade hemma och förmodligen nyktrade till. Själv valde jag att inte gå till kyrkan även om jag var nykter, tyckte det var illa nog.

Dagen efter, A.k.a idag, har varit bra, är äntligen fri halssmärtan och mår överhuvudtaget bättre i kroppen. Runt tre skulle jag iväg och träffa sjukgymnasten för ett rehabpass, rehabpassen utförs i en bassäng. Vilket fruktansvärt nog innebar att jag var tvungen att köpa ett par Sungas, för er utan doktors avhandling inom portugisiska kan jag meddela att det är ett par badbyxor, närmare bestämt ett par speedos. En badbyxa hittils endast för homosexuella och snorklande fransmän, men numera också för mig. tugga för tugga svalde jag min manlighet och köpte ett par, efter en beslutsångest som varade i 0,35 sekunder fick det bli ett par blå.

Sjukgymnastiken eller nej, rehabilitationsträning tänker jag kalla det, det låter manligare (Jag är lite känslig just nu) gick bra, så förbannat kul att äntligen träna lite, träningen inleddes med att jag fick två ispåsar över knät i 15 min, efter detta följde träning, båda för ben och armar.

Imorgon ska jag följa med allihopa till Rios flygplats för att släppa av Martha, hennes flyg till sverige går då. Även Ana celia försvinner till hennes skola, känns illa.

Över n' ut

Eder

hampus "bananahammock" Bremberg

Ola!

Länge sen jag skrev sist, eller iaf två dagar eller något sånt. Känns nästan hopplöst att försöka skriva ner det som har hänt, för mycket är det. Jag har iallafall lärt känna lite fler människor, dels andra kompisar till Martha, och flera vänner till Erique som är min kusin typ, ska bo hos honom i nästa period.

Iförrgår frågade Erique om jag ville följa med han och hans kompisar till stranden runt 8 på kvällen. klockan 20 i 9 kom de och hämtade mig (allt enligt den brasilianska tidskodexen såklart)

Han och hans vänner satt längs gatan som går utmed stranden och spelade gitarr och sjöng. väldigt många ungdomar hänger där på kvällarna och det var rätt trevligt, även om jag inte direkt hade någon att prata med. Killarna bjöd in mig till Eriques hus för att spela GuitarHero dagen efter. Erique sov hemma hos oss, han kunde knappt släppa min gitarr, och jag kan förstå han ! hehe

Dagen efter följde jag med Erique hem, han och hans mamma plus några halvbröder bor en bit utanför Cabo Frio, i ett hus med stor tomt, fanns ett öppet fält där med en massa häftiga fåglar i. Eriques far var musiker men dog förra året, han hade fått ärva hans gitarr och visade mig den, rätt häftig gitarr faktiskt.

Mirian (Eriques mor) frågade sedan mig om jag visste om att José armando arbetskamrat skulle hämta upp mig här kl 3 för att sedan åka till sjukgymnasten, och jag hade inte en aning om detta.

Men det löste sig, sjukgymnasten verkar väldigt bra, han har haft hand (många h) om vääldigt många korsband tydligen, det är förstås extremt vanligt här. Jag har nu fått inbokat 20 stycken rehabilitationspass, som jag ska ha 3 gånger i veckan, skulle egentligen ha ett idag, men jag mår kasst, har ont i halsen och den gör ont som bara den.

Senare på kvällen följde jag med Martha och Melody (som verkligen tryckte sig mot mig hela jävla tiden) och kollade på en fotbollsmatch där felipe och henrique spelade, var bland den bästa matchen jag sett någonsin, och det konstiga var att mina två följeslagare nästan somna under speletsgång, spelet var helt underbart, stundtals helt bländande, matchen slutade 8-7 efter förlängning.

Efter detta åt jag, martha, melody, felipe och henrique fondue hemma hos oss, varpå Vitor slaktade oss metodist på playstation fotbollspelet, aldrig kul att förlora mot en 11-åring..

Dessutom har jag fått höra att det är en tjej här som jag citerar "she loves you", inte ens en aning om vem det är förutom namnet, och jag är rätt säker på att jag aldrig träffat henne. mina systrar varnar mig iallafall haha.

Ahja, hare bra!

....

Får nog snart, MÅSTE ut. Tyvärr spenderar martha hellre dagens ljusa timmar med att betrakta meningslösa tjejfilmer.. Men efter regn kommer solsken, vi ska tydligen ut inatt, ÄNTLIGEN. Men ska inte klaga, life's good. Måste bara få igång sjukgymnastiken, journal över vad som är skadat, försäkring, översättning etc. behövs, men det ska väl ordna sig endå. Har trots allt snälla föräldrar där hemma som tar tag i det. Idag har bestått av absolut ingenting, men o andra sidan lever jag för natten just nu.

Idag kom några nya kompisar till Martha hit, för att iaktta det svenska freaket, haha. En av dom talade engelska, och det var ju kul :D Men näe, somsagt inte bara grått på himlen här just nu.

Nu ska jag gå och inhysa lite fightingspirit i Martha.

Och juste, kul att höra från er som läser, tack! :D

Beijossss

Boa tarde

Han aldrig skriva något igår eftersom internet låg nere här, o andra sidan fick jag somna före 12 för första gången. Vanligtvis brukar jag skriva medans jag gått o lagt mig, oftas väldigt trött och oftast inte fullt vid medvetande? hehe. Men nu serru är jag mätt, nyduschad och pigg och fastbesluten att höja kvaliten på det som skrivs ner.

Igår var jag, mina systrar, Gina och Jose armando i RJ. Visste ni att dem säger hio och inte rio här?

Rio de Janerio

är granne till staden Niteroi, mellan dessa två finns en 14 kilometer jättelik bro, som vi åker över varje gång vi ska till eller ifrån Rio, rätt fräck. Staden är stor som bara den, och består av flera områden såsom Barra, Flamengo, Botafogo. Områdena i sig liknar städer storleksmässigt.

Först var vi i ett köpcenter i Barra, Martha fick en kamera och Ana celia fick en ny dator, de får det mesta dom pekar på och är lite bortskämda av sin far, speciellt med tanke på att datorer och liknande är minst dubbelt så dyrt här. Efteråt var vi i Ana celias lägenhet, lägenheten låg i rio dyraste område, barra. Och den var rent utav löjlig, två våningar, 5 sovrum , egen pool på altanen etc etc.

Den var lite för stor och dyr så ana celia var där för att plocka upp sista flyttlasset till hennes nya lägenhet, som låg precis bredvid ipanema (tror jag, svårt att hålla reda på alla praias)

I den nya lägenhet lyckades jag fucka upp baksida lår, det krampar somfan och gör ont. Inte bra alls. När vi åkte imellan lägenheterna så såg jag endel favelas, en av favelorna låg 20 m ifrån 5 stjärnigt sheraton, brasilien är kontrasternas land.. Såg äve

n ett gäng fiskare med fiskespö på en platå 40 m över havet, haha galet.

Såg Cabo Frios fort idag, byggt på 1500 talet, tog några bilder där:

Portugisiskan går frammåt! Martha brukar tala till mig på portugisiska och rätt så ofta lyckas jag svara med samma språk, men det är med enbart nyckelord och total avsaknad av grammatik. Jag umgås mest med systrarna och det funkar väldigt bra, vi skojar mycket med varandra och har kul tillsammans, synd att Ana Celia måste stanna i RJ eftersom hennes skola börjat, Martha drar den 11:e.. inte alls kul. Själv ska min skola börja den 10:nde, men jag läste på facebook att en av tjejerna här fått sitt lov förlängt p.g.a. svin influensan.

och idag berättade dom på att nyheterna att en brasiliansk tjej dött på flyget hit från USA, hon hade tydligen varit hur frisk som helst bara någon vecka innan, brr hoppas att jag slipper allt sånt.

Jag vet inte varför texten fuckar, men internet har brutits kanske 5 under tiden jag skrivit detta, så det får va !

See ya lataaah

0jojoj fjärde inlägget!

Häääy, tudo bom? (allt bra?) Här är det alla tiders, vaknade även idag rätt sent, men lyckligtvis i tid för lunchen, idag var tcheive ledig, vilket resulterade inte fullt så god mat, men helt ok! Idag var ännu en sitta hemma dag tills kvällen föll på, runt 11 stack vi till en fest här i cabo frio, festen låg typ 400 m bort, knappt ens det, men endå behövs bil och chaufför p.g.a. säkerheten, sad but true. Festen var.. brasiliansk? den bestod av en inhyrd våning, med servitörer, fri dryck etc.

Efter typ 5 minuter kommer en transvestit in knatandes, och börjar bjuda upp folk på det ännu tomma dansgolvet, ett stort jävla "POR QUE?!" kändes behövligt, Marthas svar var " It's normal! because it's funny!" var förmodligen lika lik ett frågetecken före som efter frågan. Situation kändes sjuk i mina ögon, mannen/kvinnan var alltså inhyrd... för att ja, vara transvestit/dansa, ingen aning.

Träffade mycket folk, och ganska många talade engelska, som vanligt försökte killarna få mig att säga saker jag VERKLIGEN inte borde, som tur var hade jag några som förstod tillräckligt för att avråda mig haha. Brasilianarnas humor är lite elak på så sätt att man gärna skämtar om varandra på ganska djupt plan, men det är liksom just for laughs och brasilianarna har gott om självdistans. Lärde känna en kille som hette Luis på festen, han berättade att jag var den första han talade engelska med, jag fick veta att han skulle till hans kanadensiska släktingar under sommaren och få provköra en av deras tre ferraris för först gången, själv bodde han precis bredvid copacabana så jag tvivlar inte på att släkten har råd :-O. Iallafall en riktigt trevlig snubbe. Åkte hem från festen runt tre och har precis kommit hem.

Inte mkt mer att säga om saken, imorgon ska jag till Rio och verifiera mitt visum.

Até logo!