The best of two worlds

Wow, vilken helg.

Har spenderat lördag och söndagen i teresopolis, en före detta koloni för tyskar och även brasiliens "capitol of mountain cities", jättevacker stad med höga berg och tyska hus i gammaldags stil.

Tillsammans med runt 15 andra utbytesstudenter, rotaryofficiella och aspirerande flyttfåglar bodde vi i ett högt beläget hotell med stor utsikt över brasilianska berg och dalar.

Vi fick se föredrag om resorna som man kan göra i brasilien (vill veeeerkligen åka nu) och även en liten påminnare om alla reglerna och vad som menas med dom, men inte direkt som om någon av oss oskuldsfulla utbytestudenter skulle bryta dom eller så ju ??

Bland utbytesstudenterna fanns det två tyskar, en fransman, två kanadensare, tre australiensare, en hungrare (nej hon åt inte så mkt, *BADUM TISCH*) tre amerikaner, en finne, en polack, och givetvis även en svensk och en dansk.

tillsammans delade vi 3 rum med 3-4 personer i varje, alla umgicks med varandra och gjorde dom saker man kunde göra i området, tre av utbytesstudenterna hade varit här i 8 månader, deras utbytesliv skiljde sig stort från vårat, men dom förklarade också att det blir annorlunda och så mycket bättre efter några månader, dessa gick i princip aldrig till skolan, utan spenderade dagarna med helt andra sysslor istället för att halvsova i en trång bänk som en annan. Alla tre kunde knappt ens tänka på dagen dom återvänder till hemlandet, hade dom kunnat stanna tiden så hade dom med all säkerhet gjort det.

Vad finns det att säga om vad vi gjorde egentligen, hur som hellst är det ju något speciellt med att träffa andra utbytesstudenter.

De utbytestudenter som varit här ett tag var på mötet för att kunna tala med grundaren av Belo Brasil och var bara en liten del av de andra utbytesstudenter i området, Grundaren har också varit utbytesstudent och han berättade om alla resorna i minsta detalj, historier från gamla utbytesstudenter och liknande. Hans föredrag var riktigt intressant, Han har drivit det sen '94 och har själv skräddarsytt precis alla resor, han berättade mycket om hur organisationen funkar och hans ideologi hur resorna ska erbjuda. Han hade väldigt mycket idéer om hur saker skulle skötas.

Bland annat så blir ibland gamla utbytestudenter som rest med Belo brasil kontaktade år efteråt för att delta som ledare, eftersom dom i efterhand handplockar dom med riktigt sköna personligheter. Och aussien Jeanette som ska resa på sin tredje resa i november berättade att det som gör resorna så otroligt bra är människorna runt om kring.

Jag är extremt sugen på att åka eftersom jag nu fått berättat av det som rest och vad det innebär.

Vi sov över på hotellet och jag somnade först efter en väldigt lång natt, dagen efter hade vi inget på schemat som skulle göras, men Jeanette som bodde i teresopolis föreslog att vi skulle åka för att se deras marknad och således gjorde vi också detta. Marknaden var inte mer än.. ah en marknad, hittade inget av direkt intresse och området var väl sett och avverkat ganska kvickt, men endå intressant att se mer av staden.

Bredvid marknaden spelade ett gäng ungar fotboll, deras tränare frågade sedan oss om vi ville spela.

Jag kunde självklart inte vara med, men att på något sätt umgås sådär enkelt med befolkningen här är speciellt, du känner det, ur det kommer nya insikteroch sånt som detta förändrar en.

har till och med bilder denna gången, saxade från min finska kompis facebook.

(På bilden: Jag, fransosen Thomas, finnen Juhani, kanadensaren Liam och tysken Philipp, bilden är också tagen precis bredvid träningsanläggningen som landslaget i fotboll tränar i)

Såg på facebook att min kära moder gjort reklam för min blogg, och flera av hennes vänner tydligen läste. visste inte att det var så många som läste, så tack så hemskt mycket för att ni gör det!

long time no see

Jamen hej, var ett tag sen jag skrev nu. Ett litet avbräck i den evigt spinnande skivan, men det betyder ju inte att saker och ting slutar hända. Har dock kommit in i ett annat tillstånd, saker och ting är inte längre bloggmaterial, utan snarare min vardag. Hur grått det än låter så blir det inte minde skrivvärt för det, men jag är van nu.

jag hoppas att ni som läser förstår vad jag skriver, att ni får en inblick i det jag försöker berätta.

Läste nyss några gamla inlägg, av ren nyfikenhet. Det är faktiskt intressant för mig, även om jag kanske borde minnas endå. Ska bli intressant och göra samma sak om 9 månader, verkligen.

Jag har i skrivande stund varit här i 54 dagar, eller 1296 timmar, eller 77.760 minuter eller 4.665.600 seku.. ja ni fattar

Tiden går fort och försvinner utan att man märker av det, om det är något jag vill lära mig från att vara här är det att göra det bästa utav varje dag. Detta låter som pretentiöst carpe diem dravel och det är det också, men jag vill åtminstone försöka att göra varje dag till det bästa jag kan. Här är verkligheten framför mig mer än någonsin, lika bra att ta del av den också.

Igår (lördags kväll) var jag ute tillsammans med Leander, Madeleine (kanadensiska, ja det heter så, jag har googlat) hennes värdsyster ana clara och värdkusinen joáo. Vi hade bestämt att träffas klockan 10, men träffades istället runt 11.30. Under tiden vi väntade fick Leander äntligen träffa den beryktade Thaís (Läs: extremt stor, skrikig och tillika min brasilanska nemesis) och visst var hon så jobbig som Leander tyckte att jag hade beskrivit henne, jag som tyckte hon var lugn just då...

Efter att blivit verbalt våldtagna av 15+ pratglada brasilianare avlägsnade jag och Leander oss ifrån allihopa för att möta Madeleine och co. Jag hälsade som vanligt på folk man mött tidigare medan jag gick med tjejerna och joáo, Ana clara sa till mig att jag verkar känna alla här, jag svarade "nej, alla 'känner' mig", tänkte inte efter när jag sa det, men sammanfattade endå väldigt bra hur det är att gå längs stranden.

Vi hade en ganska kul kväll och jag fick äntligen lära känna madeleine lite bättre.

Från lördag till söndag ska jag ha distrikstmöte tillsammans med alla andra utbytesstudenter i Rio de Janeiro området, ska bli riktigt kul!

yes det där blir ta mig fan omöjligt att toppa

Hampus

Lite bilder jag hittat!

Heej igen! har hittat lite bilder som finns längre ner, men ni läser väl också?

Bokmässan gick.. långsamt, var inte alls kul, och kändes som en överhuvudtaget bortkastad dag, fick i allafall lära känna lite nya människor i skolan, men ska tänka till två gånger nästa gång någon lockar med något så tillsynes lockande som en bokmässa, ja jisses vad förväntade jag mig haha.

Bokmässan var väldigt stor, och för min klass gick det nog mest ut på att dela msn och telefonnr med tjejer, var där i runt 7h. Författaren till en prinsessas dagbok var där och signerade, även någon brasiliansk megastjärna, nästan varenda ungdom sprang för att se henne, och skrek något helt otroligt, kändes väldigt märkligt eftersom jag verkligen inte kunde relatera till vem det var. kom hem runt 9 och var helt slut i kroppen, hade tänkt att gå ut med Leander, men kände såklart inte för det.

Här I cabo frio bor det just nu 44 norrmän, dom är alla i 20 års åldern och är här för att testa på brasiliansk sport och även endel av kulturen. Hela staden vet att dom är här, och jag har själv sett lite fler blonda människor än vanligt när jag passerat gatorna med bil.

Leander hade blivit erbjuden att följa med till en av deras "active educations" och hans samtal om detta väckte mig på lördag morgon, jag helt yrvaken förklarade att jag gärna följer med, ville ju endåså till stranden, och träffa fler skandinaver låter jättekul.

Skyndade mig som bara den, och 60 min senare (tar ett tag att gå till andra sidan stranden) var jag där, såg dock inte skymten av några norrmän, och inte heller någon dansk. Ringde honom, varpå han utbrister "men jag är ju på gymmet" samtidigt som jag känner en kalldusch över kroppen. Han hade ur min skrovliga morgonröst tolkat det som att jag inte alls ville gå.

Var lagom glad på den rödvita pölsesmaskande odugling till danskjävel!! :D

Men vi bestämde oss i allafall för att mötas vid stranden om tjugo minuter.

Vid stranden hade vi riktigt kul, vi kastade våran fotboll, testade bodysurf och jag fick träffa några av hans klasskompisar som verkade riktigt schysta. Vi var på stranden i säkert 5 timmar och avslutade med subways, kändes då som en otroligt bra dag, och det var det, just dem känslan i kroppen jag vill att jag ska ha, just det jag drömt om innan jag åkt hit.

Senare på kvällen var jag rejält röd i ansiktet, och kände mig som en dum turist, "gringo na praia" var tydligen begreppet. Väl ute i cabo frio på natten träffade vi tillslut dessa norrmän, hälsade kanske på alla 44, åtminstone på dom 31 som var tjejer, vi festade tillsammans på en klubb och jag pratade mycket med dom, och tydligen så ska dom vara här tills december, och sedan i januari skulle en ny batch norrmän komma hit, inte mig emot!

Kom hem runt halv tre, allt för tidigt men både leanders och min värdfar har sina principer, får i allafall alltid skjuts hem, vilket jag så klart är tacksam för.

Dagen efter var hemsk, mitt ansikte var svullet av solen, hade huvudvärk, rejäl snuva, feber och en stark påminnare om vad jag sysslat med kvällen innan. riktigt dålig dag, även om jag faktiskt tror att lördagen var värd det. Stannade hemma, och led i min ensamhet hela dagen. Har därför inte heller varit i skolan idag, men känner mig helt klart bättre nu, får se om jag går till skolan imorgon.

Nu de utlovade bilderna, bilderna är tagna av en klasskompis, och är ifrån bokmässan.

Killen i vitt är eric, mannen med mössan är den helt galne fotbollsspelaren bruno, ayran som är i vit keps, och mr. coolguy (ja inte jag då) är andreklassaren Magno

Har även funderat lite kring om jag ska göra någon resa här eller inte, finns speciellt en resa som verkar intressant, den pågår under hela januari, och besöker en massa strandstäder i nordeste, ska vara helt fantastiskt att uppleva och man delar den dessutom med runt 30 andra utbytesstudenter. Men resan kostar en bit över 20 tusen, och det känns som att det är lite för mycket pengar, finns fortfarande så mycket att ägna sig åt i Cabo Frio, och använder jag dom pengarna jag har, så känns livet här mycket mer innehållslöst, som det är nu kan jag göra lite precis vad jag vill, hyra vattenskoter, och kunna köpa saker då och då.

Samtidigt hatar jag att jag kanske missar något.

God natt, och riktigt stor kram till alla, känner mig så tacksam till mycket som finns hemma.

Hampus

Vamos pra a praia

Lider av allvarlig beachabstinens just nu, vet inte om det finns någon medicinskterm för besväret. Men att en förmiddag spenderat på Praia do forte måtte vara botemedlet känns uppenbart. Synd då att det aldrig gått att genomföra förutom i måndags, och då var jag där efter solnedgången..

Hade glömt hur kul det är att bada i havet, vågorna här är ganska stora och skitkul att hoppa och åka på.

Skolan AKA sovstationen, går väl bra. Känner inte alls att jag behöver göra något, och jobbar därefter. När man sover så mycket att jag inte ens märker att vi byter lärare borde kanske man borde se över vad man sysslar med, men samtidigt njaaaaaaa

Ett rent under att jag lyckas somna i dom där bänkarna trots allt, ligger med huvudet ner i navelhöjd, och balanserar det på en liten bräda. Hade det någongång faktiskt hänt något värt att uppmärksamma i klassrummet hade jag kanske sovit mindre, men som det är nu så funkar lektionerna bättre än en svingad planka urskogsek i bakhuvudet.

Just det, måste åka tillbaka till federalapolisen igen! Eftersom min moders namn inte överensstämmer på två av papprena, börjar ana att någon på polisstationen tycker om mig extra mycket.

Grejen med att gå till federala polisen, är dels att jag ska meddela att jag är i landet, och dels för att jag ska få ett ID, fick dock höra att det tar dom minst ett år att skapa ID:et, och att jag mest förmodligen aldrig ens kommer få se det.

Imorgon, ska jag till följd av en diffus förklaring av vad jag gav mig in på plus att jag frivilligt betala 50 reais, åka till rio, för en bokmässa, en väldigt stor sådan. Själv är min inblick inom litteraturens stora värld hittills omfattande halva da vinci-koden, och första sidorna i diverse på prackade skolläsprojekt.

Vet inte riktigt varför jag åker, har inte tänkt att köpa någon bok, och känns allmänt dumt att jag istället inte utnyttjat dagen som ledig, gått ner till stranden och njutit av en total ignorans mot böcker. Fast gillar ju faktiskt att läsa egentligen, lite dumt att börja nu bara, av ren princip!

Ah well, får se hur det ska gå, kanske slutar med 15 påsar böcker och skor uppslitna till fotknölarna.

Tchau e boa noite tudo mundo

seu

garoto suéco

Ojoj, vad finns det att inte berätta egentligen? Har haft kul, riktigt kul hur som helst.

Helgen har dessutom påpassligt nog varit en dag längre eftersom det idag är nationaldagen.

På fredagen var jag hemma hos min kusin, tillsammans med hans klasskompisar och tjejkompisar till dessa, alla är trevliga men börjar undra om jag kanske umgås med för omogna människor, inte så att dom springer runt och berättar deras senaste kiss och bajs-skämt, och jag tycker dom ofta är rätt kul, men ändå en lite för stor skillnad.

Leander följde med dig, och jag lyckades konversera på portugisiska hela kvällen, Leander förstod sällan, men det var verkligen grymt att helt plötsligt förstå mer än förut, kunna svara och diskutera.

I lördags spelade Brasilien mot Argentina, jag och Leander såg matchen ute på stan, eftersom vi ville se fotbollen med brasilianare. Vi hade trevligt, och faktumet att Brasilien vann och nu är klassifierade gjorde inte saken sämre.

Innan vi var på väg att gå därifrån, sprang säkert 8 brasilianska tjejer upp för trappen mot övervåningen vi satt på, dom tittade på mig, pekade och skrek "there hee is!!" tydligen hade dom träffat Leander som då var på undervåningen av baren, dom tog bilder, frågade en massa och bad om orkut (brasiliens undermåliga svar på Facebook) Kvällen kändes initierad på ett helt klart godkänt sätt!

Vi gick sedan mot canale, träffade några ytterligare brasilianska tjejer, och jag talade portugisiska med dom, även om dom kunde engelska, och fick en komplimang för min portugisiska. Väl vid canale talade vi med dem ytterligare, dom skulle in till en klubb och där hade vi förmodligen inte kommit in. en bit bort stod två killar som jag la märke till, dom såg alltför blonda ut (ungefär lika lätt att känna igen en europé som en isbjörn)

Leander började prata med dom, och visst var dom inte brasilanare, de var utbytesstudenter från nova friburgo (två timmar härifrån) Sådan otrolig slump att vi lyckades träffa dom, och väldigt kul på samma gång. Killarna hette Juhani och philipp, en finne och en tysk, dom hade hört talas om oss från en amerikanska i deras stad. Vi spenderade resten av kvällen tillsammans med dem och tjejer från deras värdfamiljs släkt.

De bodde i Philipps värdfamiljs lägenhet här, och denna helgen har Cabo Frio varit helt fullt av turister, hela kilometervida stranden var full med människor och gatorna var inget undantag. Sommaren ska dessutom bli värre.

Söndagen var vi även då med våra nyfunna vänner på dagen gick vi och åt, sedan på vägen hem blev vi stannade två gånger eftersom några brasilianska tjejer ville ta kort på oss fyra blonda killar, på kvällen stack vi efter en finsk snookermassaker ännu en gång till canale, lyckade komma in på en nattklubb tillsammans med allihopa, plus en kanadensiskt utbytestjej som bor en timma härifrån, värst vad man träffar sådana helt plötsligt.

Nattklubben hade band, och DJ, allt från house till No woman no cry i sambaversion spelades, tror att jag dansade ända till frukosten nästa morgon till den musiken, om än då i huvudet.

Idag har jag varit på stranden med klasskamraterna, åkt runt i de höga vågorna, gassat i solen och fortsatt ha det förbannat bra!

Skrivandes med ett leende på läpparna och möjligtvis små rester av läppstift

er

Hampus

Ännu en gång torsdag, och snart, snart helg igen. Skolan är om inte en pina, en lång väntan åtminstonde, ett evigt sittandes i obekväma sittbänkar och halv lyssnande på lärare och andra elever. Har dessutom lyckats på något sätt få en stalker på halsen, en gigantisk tjej som inte gör annat än talar portugisiska med mig eller snor min iPod, kvittar om jag lyssnar eller inte.

Ibland sitter jag helt enkelt bara och lyssnar på musik, sen kommer hon, ber mig lyssna varpå jag tar ut en av hörlurarna, sedan säger hon något i 300 km/h, för att sedan ta ena hörluren, och byta musik.. extremt trött på henne.

Inte ens under detta ögonblick är jag lämnad i fred!

----------------------------------------------------------------------------

Och så långt han jag skriva tills varenda klasskamrat började skriva med mig, och i sin tur presentera sina kompisar, blir skogstokig, fick tala med varenda kotte på den här sidan atlanten kändes det som, vet att det låter gnälligt men "NEJ jag är inte överhuvudtaget intresserad av din tillsynes alternativtrockiga (emo) och luggiga tjejkompis" är ganska svårt att säga på portugisiska.

Tagit så mycket tid ur detta inlägget, det enda jag faktiskt ville göra innan jag skulle sova.

summerar med ord, sover i skolan , väntar på att den slutar, efter skolan, har jag och leander flera gånger gått till stranden vid solnedgången och kastat en amerikanskfotboll och snackat skit mellan varandra. Physioterapin igår var jobbigare än aldrig förr, och min kropp är trött.

Jag känner att jag nu kan göra mig förstådd i flera sammanhang, och under rotary mötet idag kom aldrig den forna svenska utbytestudenten från kalmar, synd men kanske träffar han någon annan gång.

Imorgon, ska jag åka taxi till skolan eftersom värdföräldrarna är i rio och reparerar bilen, detta innebär att jag måste väcka mig självmant i morgon bitti. med faktumet att detta är om 6 timmar och att det aldrig gått bra förut inte ens med väckningshjälp känns läget kritiskt.

O andra sidan förutom en 140 kg tung levande grammofon med portugiska steg 4 på, i sin tur spelat med lite för hög varvfart är det mitt största problem just nu.

Öfver en ut tittut!