Två inlägg på en hel tre månaders lång period är dåligt jag vet, men acceptans är första steget mot förbättring right?
Jag har spenderat 9 månader och 22 dagar här borta nu, och hemresa ligger precis runt hörnet, något som gick upp för mig på vägen till skolan idag. Efter att jag kalkylerat med tvekan och försökt flera gånger att få räkenskapen rätt känns det väldigt olustigt att sammanfatta resterande tid som drygt 4 veckor.
Bort går den trygga känslan av att ha öppna luckor i min imaginära filofax (som om jag skulle haft en riktig??)för att varsamt notera ner vad jag vill göra och vart jag vill gå. För fyra veckor är så lite tid i relation till mina ambitioner. Jag trodde inte jag skulle känna så här, jag såg mig som ganska laidback med att komma hit, och att det skulle vara likartat att återvända, varför skulle där vara en skillnad?
Men skillnaden är den hamrande olustiga känslan jag har i magen just nu, skillnaden är att oron och tidspressen som jag aldrig insett existerat nu faktiskt går att ta på.
vips, en liten blixtvisit i det virrvarr av tankar jag idag besitter och som andra dagar formulerar här. Kort men åtminstone nerskrivet olikt mina andra tankar den sista tiden.
Ha det så bra
Hampus
