Jag lever fortfarande, ut i fall nágon misstänkte annat.

Hej igen ärade läsare

En hel brasiliansk sommar är över nu, och en hel revy av minnesbilder sparad innanför pannebenet, vad otroligt mycket som har hänt egentligen, och enda har alltihopa lyckats passera sa fort att jag knappt vet vart det började eller slutade.

Manga händelser eller situationer har fatt mig att tvärt stanna och tänka langt och länge om vad jag haller pa mig här, och varför? Nagon sorts existiensiell filosofi kommer alltid smygande, och upplevelser här gör säkrare pa vad jag vill göra, vara och bli.
Jag reflekterar mer här, över mitt liv hemma i sverige än vad jag gjorde när jag var där, hemma alltsa.
Jag ser antagligen min egen plats hemma nu när jag väl hoppat ur den luckan jag lämnade.

och vad gör jag här da? Inte sa mycket faktiskt, det är ju inga extrema skillnader fran sverige i och hur jag lever. det är vardag i det mesta nu för tiden, och dagar och veckor flyter mest pa. Ibland undrar jag om den där ¨fantastiska utbytes student effekten¨ som jag hört sá mycket om, beror pa att jag är i ett annat land, eller för att jag inte är hemma.
svagt formulerat jag vet, men det finns en skillnad.
fast att försöka minnas sánna likheter blir ända sa utsuddade eftersom jag inte är sa himla svensk längre.

Sommaren har kort summerat varit fantastisk. sena nätter som urartar, bilresor med joão, lánga samtal med andra utbytestudenter om vad fan vi háller pa med, familjebesök, nya vänner, och hel massa andra minnen.
Det är inte konstigt att jag mánga gánger lagt mig ner i min säng efter en láng dag/natt och tänkt att jag är sa lyckligt lottad att jag ligger där. med tankar som klingar i hur otroligt det är att leva men sedan kunna komma hem, krypa ner mellan nágra lakan och konstantera att det över, men ocksá att det högst troligt kommer upprepas i samma stund som jag öppnar mina ögon nästa dag, nästa mikroskopiskadel av mitt liv.

Fredriks mamma som även hon var pá besök sammanfattade det hela ganska snyggt enligt mig.
Efter en dag pa stranden sá sa hon.
- det var ocksá en dag.
En miljard synapser arbetade sá hárt efter att hon sagt sá att jag nästan kunde hört dom.

För vad bestár livet av om inte just idag