En månad, 28 dagar och ett första smakprov av hemlängtan

Börjat bli lite bekväm med att skriva nu, trots allt något jag aldrig gjort förut, och jag är ganska nöjd med min prestation. Mina inlägg känns endå väldigt ytliga, långa men aldrig så djupgående att allt berättas och förklaras. Men det går helt enkelt inte, får helt enkelt lyfta fram det som är kul, någorlunda intressant och det som inte alls är lätt.

I fredags åkte jag som redan nämnt till Rio för att besöka federala polisen, åkte tidigt på morgonen och skippade skolan. Visade sig att federala polisen i centrum inte ville ta emot mitt visum, och vi behövde återigen besöka flygplatsen, väl där fick vi veta att imorgon klockan 8 hade passat bättre...

På vägen hem påpekade José Armando att vi fram och tillbaks utan anledning (med ett leende som alltid kan tilläggas) men det var ju inte riktigt sant, vi han faktiskt med en slice pizza ! Även om 4,5 h bilresa kanske inte vägde upp är det ju alltid något.

På lördagen blev det aldrig någon Maracana, läste i tidningen att 79 tusen åskådare var där (I serie b! rekord) , Vasco firade 111 års jubileum, och inte helt utan att bita sig i läppen tänkte jag på att ha varit där.

Fredagen spenderade som nästan alla andra lediga dagar hemma, inomhus. På kvällen var det tänkt att jag skulle följa med till nattklubb i Buzios, men skulle tydligen inte komma in p.g.a av att jag inte än är 18, men inget som inte ett falsk-leg inte kan fixa. tyvärr har jag inget.. än!! ;)

Istället ringde jag Leander, vi bestämde att mötas vid strandstråket klockan 9. När jag kom dit hade inte Leander börjat gå än, påpassligt att jag då träffade Elvis dotter Roberta, hon är runt 14 men endå den som gör sig mest förstådd här, tänk vad lite logik och nyckelord kan göra, vi kunde till och med prata lite och det blev inte alls tyst.

Eftersom jag vet att ungefär hela hennes skara av 14 åriga kompisar ständigt brukar stirra på mig i skolan ville hon presentera mig för dem. En av tjejerna tittade på mig och sa till Roberta "oh , lindo, muito lindo" olyckligtvis för henne vet jag hur man säger väldigt snygg och det blev hon varskodd om när hon frågade om jag förstod efteråt, haha som hon skämdes, nästan sprang därifrån. x)

Senare träffade jag Leander, vi gick till bob´s (brasiliansk McD) och beställde varsin ovomaltine milkshake. Mannen frågade om jag ville ha en "grandes" och istället för att försöka disskutera svarade jag "sim". Leander beställde en liten och i jämförelse var min säkert 8 ggr större, den var så stor att efter att ha druckit 10% slängde jag den, helt omöjligt att sätta i sig ens halva.

Leander och jag stack till snooker and beers som är en bar här, vi hade riktigt kul och hade såklart massvis att prata om. Spelade endel snooker (3-1 till sverige i matcher) och hade riktigt, riktigt kul. Måste vara något speciellt med att umgås med andra utbytesstudenter, man knyts till varandra väldigt enkelt bara, och inte mig emot, Leander är riktigt kul att vara med.

Fick skjuts hem av Leanders värdfar, som givetvis var lite berusad, fyllekörning är helt ok här.

har inte än märkt någon effekt på körningen, och antar att dom iallafall försöker nyktra till någon timma innan körning, men det är ju helt klart väldigt sjukt.

Dagen efter åkte hela familjen till Rio, först kollade vi lägenhet åt Ana Celia. Inga som dög åt henne eftersom dom var för små eller i fel område, själv hade jag varit rätt jäkla glad för en egen lägenhet i Rio för 750 000 men tydligen inte något som dög för henne.

gick sedan i oändliga timmar i ett köpcenter där, hatar verkligen köpcenter efter detta, alla människor som slaviskt köper saker(min värdfamilj inräknad). tro inte att jag blivit röd, men kan inte förstå varför folk väljer att gå runt i gigantisk byggnad med för mycket folk, AC-temperatur kall nog för att inneha pingviner för att sedan dessutom fylla kassar med saker dom aldrig kommer behöva.

Var förbannat trött efter fem timmar i köpcentret, en vistelse som fördröjts av Vítor som ville se en biofilm om hamstrar som bekämpar terrorister med högteknologisk hjälp.

konceptet att följa med kändes otroligt nog aldrig lockande. Istället följde José Armando med, givetvis med ett stort leende som alla andra gånger han kan göra något för sina barn, svenskt som brasilianskt.

Väl i säng, kände jag mig ganska ensam i det stora landet, lyssnade lite på svensk musik och önskade för en sekund att jag kanske skulle kunna vara någon annanstans, mest för att min familj ibland är helt oförstående. Frågar jag vart vi ska får jag ett portugisiskt svar, för att sedan fråga igen, och då mötas med en fråga på det - varför frågar du så mycket? Vill inte ens ta en disskussion vid det laget, En svensk tiger och ränder går aldrig ur.

Morgonen därpå klockan halv 6, åkte jag och José Armando in till polisen på flygplatsen ännu en gång. Väntade i 3h och och en kvart för något som sedan tog 15 minuter att fixa. En lättnad att gå därifrån och tänka att jag inte behöver se flygplatsen förrän om 10 månader igen.

Senare gick vi stadsdelen flamengo eller catete kanske det var, inte alls säker.

Staden är smuts, blandat med färgglada snabbmatsrestauranger och reklamskyltar. Luktar lite surt, och folk precis överallt. Gillar inte Rio de Janeiro heller, inte det som gör brasilien så bra. Gick där och längtade tillbaks till Cabo Frio och kanske en liten ovomaltine milkshake.

I rio åt vi på ännu ett av alla grill restauranger, eller grill och grill, egentligen en helt vanlig restaurang här, men grillat kött är vad menyn består av, och den är alltid så GUDOMLIGT god, har ätit biffkött motsvarande ett högerben på en belgianblue här.

Tillslut var jag hemma igen, ska nu ta mig att sova och i morgon är det skola, ser fram emot att träffa klassen igen.

God natt sverige!!

eder

Pavel

Ok, nej det var Hampus,

har inte alls en underbetalad polack som skribent.