Best of Rio!

Bomshackalack!

Oj jag blir bara så glad av era kommentarer just nu, få igång skypandet med, por favor!

Jag har fortsatt med att lega på latsidan och låtit bloggen frysa fast lite, ska försöka att värma upp den med lite brasilianskvärme igen.

Mycket har hänt, nya familjen har fått lite ruljans på livet och kanske just därför inläggen kommer i skymundan, som ni kanske minns från mina första inlägg, då jag berättade att det finns för mycket att säga för att jag ens ska kunna förklara. Så är det även nu omöjligt att förklara allt.

Och jag önskar jag kunde berätta varje detalj från upplevda ögonblick.

Om jag får leva dom förtjänar ni åtminstonde att få höra om dom.

Jag har träffat lite nya kompisar här, från andra skolor som har varit riktigt kul att umgås med, vänner som passar mig bättre och visar upp nya sidor av utbytesåret.

Jag nu också förstå vad som talas i detta hokuspokus språk, med lite mer glosor så är det med utan problem för mig att förstå all portugisiska, vilket gör en stor skillnad.

Språket har kommit successivt och har nu en mer automatisk plats i hjärnan.

Ska försöka engagera mig mer socialt i skolan nu, och inte för nacken gör för ont av all sovande i bänken, eller för att någon bett mig om det, utan för att jag helt enkelt borde.

Jag tillbringade fredag och lördag i Rio de janeiro, äntligen fick jag få åka till maracana, det som jag så länge villat göra, endast jag, Mirian och Elvis åkte, resten av familjen hade inget intresse. Fredagen var extremt varm, också den varmaste dagen här för min del, värmen gjorde mig riktigt slö hela dagen, och dom 40+ graderna i november (!) känns illa varnande.

Jag har ändå anpassat mig hyffsat till klimatet men dom där extra 5-10 graderna från 30-35 till över 40 tar kål på mig.

Under fredagen han jag äntligen se kristus statyn, och framförallt utsikten därifrån, vilket var fantastiskt! bilder finns, och kommer komma upp, jag lovar och svär.

Där uppe träffade jag dom första svenskarna på nästan 4 månader, kändes ganska konstig att prata svenska sådär helt plötsligt, och gjorde inte saken värre att personerna var sociala som en lampskärm. Skämdes över sverige där och då, att dem inte kunde förmå att ha en diskussion med en främling utan att skruva sig. jag kan en prata milvida med brassen som jobbar bakom bröddisken, men inte med två 20 åriga stockholmare som precis som jag befinner sig på andra sidan jorden, ynkligt.

På lördagen var tiden inne för att äntligen få se och uppleva Maracana, pilgrimsfärden är färdig och trots endast 30 tusen åskådare (dock välpackade på supportersidan) så var det otroligt häftigt, tog ungefär 2 sekunders tid innan jag insåg att jag borde investera i en stor spargris inför VM finalen 2014 som hålls på samma arena.

Leander har sedan bott här i mitt hus under helgen, eftersom hans nuvarande värdmamma bor i Rio under helgerna. Vilket var jättekul även om han av någon anledning fick stå emot lite skit från min familj, eller vad säger jag, det var ju kul även det.

Är just nu ganska irriterad över mina bröder, kom t.e.x. hem i lördags och såg att i princip allt jag äger och använder har blivit använt,flyttat,bortappat eller "stulet" av hans övernattade kompisar.

Och att min yngste värdbror idag bad mig åka hem eftersom jag ville använda den gemensamma datorn. Att vi kommit överens om tid och att hans tid var över gjorde tydligen ingen skillnad.

Mina bröder har ganska svårt för att dela med sig, men jag tänker inte små tassa runt dom, har dom ett problem med mig så är det deras. Och jag har inte föräldrarna i huset mot mig, och alltså inga jättestort problem med saken.

På torsdag ska jag iväg till Rio och se Jason Mraz live, jag har spenderat mina senaste veckor åt att lyssna på hans musik och jag är taggad till tusen, det kommer bli fantastiskt!

Tänka sig att jag för 40 minuter sedan tänkte skriva ungefär "tack för kommentarerna och jag kan tyvärr inte skriva ett inlägg just nu" i förra inläggets kommentarsfält.

Men jag lyckades visst hosta ut något iallafall.

Ta hand om er, jag saknar er allesammans.

Hampus

Och Jesper, du ska veta att jag banne mig förväntar mig den där vinter marabouen när jag kommer hem, och det kommer inte bli något förbaskat "hej va kul att se dig" innan jag fått den i hand, förslagsvis på flygplatsen.

Oh I dont wanna wait!

Oi gente!

Jag har varit utan internet på datorn nu ett tag, och därfor har inläggen dröjt.

Men nu är jag tillbaka som ni ser och kommer kunna skriva mer framöver.

Och tänkte mest skriva något så att ni vet att jag lever.

Och tycker även det hade varit fint med lite skärpning på skype fronten.

Så nu är det dags för alla nära och kära att ladda ner detta ypperliga kommunikations program, söka efter användaren HampusBremberg, göra honom till din Skype kompis, och sedan fullt iaktagande vänta tills vederbörande befinner sig online.

Nu kanske ni undrar vad som ligger i potten, och priset är att få prata med en Hampus överlycklig över att få kontakt med hemlandet!

Ni kan likna det vid när E.T fick kontakt med moderskeppet

Endel har hänt dessa två veckor sedan ni senast visste vad som försegick, saker och ting har blivit lite lättare, hjärtat mindre tungt och ett leende lite mer tillhands dessa dagar.

Det är tranquilo helt enkelt :)

Varför nu detta kanske ni undrar, först och främst för att jag umgåtts mer med folk likt mig, i min egen ålder (mental som vanlig ålder) och att det äntligen börjat hända lite saker.

http://www.skype.com/

Över 'n ut!

il capitano

Bililililder

Bilderna är ifrån militärfortet vid copacabana och de gamla husen är i Botacario!

Fortsättning, glömde visst lite grann.

I all min sömnighet råkade jag glömma att lägga in andra halvan av inlägget här kommer den:

Vi åkte mycket taxi genom staden, och fokuserade främst på stränderna Copacabana och Ipanema.

Vi besökte ett militärmuseum som också visade födelsen av Brasilien, från Vasco Da Gamas landsättning, till portugisisk republik, och eget land.

På stranden Copacabana precis bredvid var det just denna dag ett Pride evenemang, vilket betydde att 2 miljoner homosexuella var på stranden.

Nu var inte vi dom som stannade kvar, men fan vad absurt det var.

Efter flera mil av vandrande i regn, så åt vi tillslut vårt första mål mat den dagen, klockan 5, väldigt sent med tanke på att vi började vandra runt klockan 10.

Brasiliansk mat sitter aldrig fel och att Botafogo vann matchen som visades på restaurangens tv gjorde inte saken sämre.

Senare på kvällen ville Miriam ta oss till en speciell restaurang med sambaband och tillslut trots högst motstridiga argument från Arthur och Eric så åkte vi.

Restaurangen var så genuint brasiliansk, sambarytmer och toner tillsammans av massor av folk som dansade, kul att få uppleva något som turister går miste om. Jag tänkte mycket på vad alla hemma kan tänkas göra, och även om hemsaknaden är svår nu så kunde jag inte vara gladare över att vara där jag var.

Nästa dag var det dags för hemresa men jag och Elvis han med att gå några vändor längs Flamengos strand, mängde av fotbollsplaner, basketplaner och folk som håller sig sysselsatta med mängder av grejor omgav stranden.

Stranden är trots allt deras favorit plats och det märks.

Påvägen hem började vi räkna fusca (bubblor, bilen alltså)

Jag knep tidigt tronen men tappade sedan katastrofalt i sluttappen, och Elvis kom hem som segrare med 39 hittade fuscas. Hörde "FUSCA!!!" ringande i huvet ett bra tag efter.

Under hemresan sade Miriam att jag ibland far iväg i mina egna tankar, och jag tänker mycket på hemma just nu, hon sa att jag ibland var flera mil bort i tankarna. Och jag undrar vart jag är flera mil ifrån, platsen jag befinner mig i eller platsen jag tänker på.

Helgen var strålande, dels för att jag äntligen fått se Rio från den riktigt bra sidan och dels för jag har kommit in i familjen så snabbt, känns helt underbart att ha bytt, och det trodde jag inte det skulle göra inför. Jag känner mig väldigt avslappnad här, jag tror just det var ett problem i min förra.

idag har jag stannat hemma från skolan, var ganska dålig igår (måndags) men tror jag pallrar mig iväg imorgon bitti, men man kan ju alltid hoppas på annat!

FUUUUSCA!!

Hej fuckin' san på er!

Är en skribent långt ifrån toppform som skriver idag, men man får ge och ta, jag har trots allt haft en bra helg och då får man vara beredd på lite skit vid slutet.

I fredags bytte jag familj till min förra värdpappas syster - Miriam.

I huset bor även hennes man Elvis, sönerna Eric, Arthur och dottern Roberta, familjen bor ute på halvön Peró en bit bort ifrån Cabo Frios centrum, men desto närme den jättefina stranden Praia do Peró.

Lördagen åkte vi iväg till Rio de janeiro, vi åkte mycket senare än vad jag trott men tid i denna familjen verkar vara väldigt relativ, tror inte vi åkt samma dag ens om det inte vore för att jag ville se MJ dokumentären (vilket i sin tur beror på att dom endast visar den förbannade vampyr filmen twilight på biografen i Cabo Frio).

Ingen annan i familjen var sugen att se den men åkte gjorde vi endå, vi anlände runt 22.00 till familjens lägenhet vid Praia do flamengo. Och vimlade senare vidare mot biografen.

Har nästan aldrig kännt mig så bortkommen som i den biografen, biografen som mer liknade en flygplats för en blåögd liten svensk som mig. Nu kanske det inte är normal att bli förvånad över något sånt här, men bland 6 liters popcorn påsar, filmduk stor som fotbollsplan (nästan) och glashållare i sätena (kanske inte såå häftigt i efterhand, men spädde liksom på just då)

Allt var som Bio capitol i varberg fast tvärtom, och överdrivet stort.

Filmen var bra och och det tyckte tillochmed dom andra också!

Miriam ville visa mig RJ och satte i eget uppdrag att jag skulle få se turistpunkterna, tyvärr var det lovhelg och för mycket folk för att jag skulle kunna åka upp till Kristus statyn, men jag han se så mycket mer.