a fim de semana

Jaha, vad ska man skriva nu då...

Veckan har väl varit mer eller mindre standard, bra men givetvis alldeles för kort, kan nu idag konstateras. Gått i skolan som vanligt de 5 första dagarna, nu även lyckats med bedriften att inte sova allt för mycket, har helt enkelt kommit in det sociala mer nu, mest på grund av språket och att jag känner mig bekvämare. Min klass har sina freaks men också en del bra sidor, gällde bara att leta förbi de labila evigt talande "små"tjejerna och greppa det som fanns bakom. Men delar av deras så otroligt naiva och korrekta världsbild har väckt en smula anarkistisk sida i mig, för vem kan på allvar inte stå ut med att en bläckpennas spets är uttryckt och inte intryckt? när den dessutom tillhör någon annan, hela den situation slutade i rivmärken på min arm och en något stressad klasskamrat, men vissa saker kan man faktist inte låta bli att provocera någon annan med, ÅÅÅh det var ju hon som börja??! ;D

Finns inte så mycket mer att säga, inget som brutit ny mark så att säga.

Helgen har bjudit på dåligt väder, men med kanadensaren madeleine och hennes syster Ana clara och även Ana claras kusin joao blev den avsevärt ljusare. Under både fredagen och lördagen gick vi till Casa Velha, där norrmännen huserar varje helg. Har faktiskt inte träffat dom alls sen förra gången för flera veckor sen.

Vi diskuterade bland annat Danmark och deras påstådda delfin dödande, danskarna är på allvarligt ogillade bland somliga här på grund av ett kedjemail där bilder på dödade delfiner visas, Så otroligt absurt när jag fick reda på det, och ville givetvis se bilderna.

att det faktiskt är på färö öarna som har haft eget styre sen typ 40 talet, och endast valar som dödas för mat till öborna, plus att de slaktas av professionella slaktare enligt färöisk lag är inte alls relevant information enligt mailet.

"I dont like danish people because they kill dolphins" är en så otroligt rolig kommentar och så tragiskt med okunnande samariter som skriver på en namnlista för att rädda dom stackars delfinerna..

Söndagen har var innehålls lös tills klockan sju då jag, Carl Hampus Bremberg frivilligt följde med för att gå till kyrkan. Alltså egen vilja, inget påtyngande från någon brasiliansk moralisk farmöder . Dock en något speciell kyrka, Bola de neve (snöboll) som är en surfarkyrka, med t.e.x. en surfbräda som altare det hela var egentligen Leanders idé, killen som surfat för första gången i sitt liv samma dag.

Det började med ett antal rock sånger från det i övrigt riktigt grymma bandet, musiken var öronbedövande och antar att ingen inte behövde koncentrera sig på tonlägen eller melodi, det var kristen musik som spelades, och enligt min sekt-o-meter ganska bra stämning.

Under musiken stod alla upp, och musiken varade i runt en timma tack vare fruktansvärt utdragna slutklämmar. Efteråt började prästen tala, och denna kyrka var katolsk, inte konservativ men likväl ett jävla gnällande över att en snubbe dog för sisådär 2000 år sedan.

Publiken var inte endast där för kaffet, utan lever med mycket i det som sägs, just därför prästen också kommer undan med att skrika tack gud i 25 minuter. En tjej från församlingen försökte översätta predikan på nästan omöjlig engelska, snappade upp ungefär att jesus sänder kärlek och hopp och att lycka utan honom är omöjlig.

Där det bara börjar funderas utav helvete i huvudet, hur vissa av dessa människor med absolut noll till liv söker lösningar i en person som inte existerar längre än i en fritolkad bok som dessutom ska berättas från utav en ytterligare fritolkande präst.

Jag anser mig själv veta precis hur jag ska leva mitt liv, jag tänker bara göra det mesta jag kan av det, genom misstag och lycka. Att spendera sitt liv med sorg över att Jesus dog för våran skull, och att denna påtvingade skuld är något bra köper jag inte, nej för hur man än vänder och vrider på det anser jag att sälja sin själ till djävulen alltid kommer vara enklare än att gå till kyrkan en gång i veckan.

Efter dom första 145 minuterna förklarade jag för den något svårtolkade församlingsmedlem att det var dags för oss att åka hem, äntligen tänkte jag, ska bli skönt att komma hem igen.

Men nej, Leander tyckte detta var kul, han ville stanna Yippiekayay motherfuckers, fick inte heller någon förklaring förutom att han just tyckte det var kul. Eller jo, 1 och en halvtimme senare av oral tortyr yttrade han sig med orden "oh they have cake".

Tittade på han med mördande blick, fyfan vad arg jag var.

Leander rättfärdigade senare besöket med att detta har hjälpt honom bli bättre på halvmeditation, något han och hans perfekt engelsktalande självutnämnda översättare utövat när Leander blundade och tolken satt en hand på hans huvud till den medryckande musiken. Men han kunde erkänna att pratet kanske var lite tråkigt.

Jag hatar den människan just nu, nästan iallafall.

Så nu ska jag sova, blev lite sent idag.

hampus