Vi åkte mycket taxi genom staden, och fokuserade främst på stränderna Copacabana och Ipanema.
Vi besökte ett militärmuseum som också visade födelsen av Brasilien, från Vasco Da Gamas landsättning, till portugisisk republik, och eget land.
På stranden Copacabana precis bredvid var det just denna dag ett Pride evenemang, vilket betydde att 2 miljoner homosexuella var på stranden.
Nu var inte vi dom som stannade kvar, men fan vad absurt det var.
Efter flera mil av vandrande i regn, så åt vi tillslut vårt första mål mat den dagen, klockan 5, väldigt sent med tanke på att vi började vandra runt klockan 10.
Brasiliansk mat sitter aldrig fel och att Botafogo vann matchen som visades på restaurangens tv gjorde inte saken sämre.
Senare på kvällen ville Miriam ta oss till en speciell restaurang med sambaband och tillslut trots högst motstridiga argument från Arthur och Eric så åkte vi.
Restaurangen var så genuint brasiliansk, sambarytmer och toner tillsammans av massor av folk som dansade, kul att få uppleva något som turister går miste om. Jag tänkte mycket på vad alla hemma kan tänkas göra, och även om hemsaknaden är svår nu så kunde jag inte vara gladare över att vara där jag var.
Nästa dag var det dags för hemresa men jag och Elvis han med att gå några vändor längs Flamengos strand, mängde av fotbollsplaner, basketplaner och folk som håller sig sysselsatta med mängder av grejor omgav stranden.
Stranden är trots allt deras favorit plats och det märks.
Påvägen hem började vi räkna fusca (bubblor, bilen alltså)
Jag knep tidigt tronen men tappade sedan katastrofalt i sluttappen, och Elvis kom hem som segrare med 39 hittade fuscas. Hörde "FUSCA!!!" ringande i huvet ett bra tag efter.
Under hemresan sade Miriam att jag ibland far iväg i mina egna tankar, och jag tänker mycket på hemma just nu, hon sa att jag ibland var flera mil bort i tankarna. Och jag undrar vart jag är flera mil ifrån, platsen jag befinner mig i eller platsen jag tänker på.
Helgen var strålande, dels för att jag äntligen fått se Rio från den riktigt bra sidan och dels för jag har kommit in i familjen så snabbt, känns helt underbart att ha bytt, och det trodde jag inte det skulle göra inför. Jag känner mig väldigt avslappnad här, jag tror just det var ett problem i min förra.
idag har jag stannat hemma från skolan, var ganska dålig igår (måndags) men tror jag pallrar mig iväg imorgon bitti, men man kan ju alltid hoppas på annat!
Oj oj vad det svider i hjärtat här hos mamma 1. Hemlängtan kan vara påfallande jobbig och det är inte så lätt. Att personlig utveckling skall vara så arbetssam har jag ofta funderat över. Det är väl som att åka Vasaloppet eller springa marathon att kämpandet gör segerns sötma sötare. Utbytesåret skulle ju vara lite så eller hur? När det blir för trist så hitta på något enkelt, finns det gelehallon i det där landet?? Den där baren skulle sitta fint för oss här hemma som just nu har svårt att hålla kroppsärmen. Största kramen M
SvaraRaderalåt inte hemlängtan gör dig ledsen!
SvaraRaderadu har en hel del folk här som vill se dig lycklig! tänka på många saker du måste känna till i detta land! ta hand om dig!
Men lille gubben, saknar du Varberg så mkt?
SvaraRaderaGe mig adressen, så ska jag göra mitt bästa för att skicka ngt typiskt svenskt till dig! Det låter iaf som om det går bra, trots allt och att det var ett lyft att byta familj....Här hemma händer inte mkt, mest influensa och annat tjafs......Med andra ord inget att längta efter....Men visst...det svider i hjärtat på en gammal faster oxå, när jag hör att du längtar hem.....Men håll ut, snart kommer ju syster yster...:-) Petronella längtar oxå hem, de missade planet från USA igår och är ombokat på ett annat idag.....Ja, som det kan gå.....Många kramar, faster 1...