Bomshackalack!

Oj jag blir bara så glad av era kommentarer just nu, få igång skypandet med, por favor!

Jag har fortsatt med att lega på latsidan och låtit bloggen frysa fast lite, ska försöka att värma upp den med lite brasilianskvärme igen.

Mycket har hänt, nya familjen har fått lite ruljans på livet och kanske just därför inläggen kommer i skymundan, som ni kanske minns från mina första inlägg, då jag berättade att det finns för mycket att säga för att jag ens ska kunna förklara. Så är det även nu omöjligt att förklara allt.

Och jag önskar jag kunde berätta varje detalj från upplevda ögonblick.

Om jag får leva dom förtjänar ni åtminstonde att få höra om dom.

Jag har träffat lite nya kompisar här, från andra skolor som har varit riktigt kul att umgås med, vänner som passar mig bättre och visar upp nya sidor av utbytesåret.

Jag nu också förstå vad som talas i detta hokuspokus språk, med lite mer glosor så är det med utan problem för mig att förstå all portugisiska, vilket gör en stor skillnad.

Språket har kommit successivt och har nu en mer automatisk plats i hjärnan.

Ska försöka engagera mig mer socialt i skolan nu, och inte för nacken gör för ont av all sovande i bänken, eller för att någon bett mig om det, utan för att jag helt enkelt borde.

Jag tillbringade fredag och lördag i Rio de janeiro, äntligen fick jag få åka till maracana, det som jag så länge villat göra, endast jag, Mirian och Elvis åkte, resten av familjen hade inget intresse. Fredagen var extremt varm, också den varmaste dagen här för min del, värmen gjorde mig riktigt slö hela dagen, och dom 40+ graderna i november (!) känns illa varnande.

Jag har ändå anpassat mig hyffsat till klimatet men dom där extra 5-10 graderna från 30-35 till över 40 tar kål på mig.

Under fredagen han jag äntligen se kristus statyn, och framförallt utsikten därifrån, vilket var fantastiskt! bilder finns, och kommer komma upp, jag lovar och svär.

Där uppe träffade jag dom första svenskarna på nästan 4 månader, kändes ganska konstig att prata svenska sådär helt plötsligt, och gjorde inte saken värre att personerna var sociala som en lampskärm. Skämdes över sverige där och då, att dem inte kunde förmå att ha en diskussion med en främling utan att skruva sig. jag kan en prata milvida med brassen som jobbar bakom bröddisken, men inte med två 20 åriga stockholmare som precis som jag befinner sig på andra sidan jorden, ynkligt.

På lördagen var tiden inne för att äntligen få se och uppleva Maracana, pilgrimsfärden är färdig och trots endast 30 tusen åskådare (dock välpackade på supportersidan) så var det otroligt häftigt, tog ungefär 2 sekunders tid innan jag insåg att jag borde investera i en stor spargris inför VM finalen 2014 som hålls på samma arena.

Leander har sedan bott här i mitt hus under helgen, eftersom hans nuvarande värdmamma bor i Rio under helgerna. Vilket var jättekul även om han av någon anledning fick stå emot lite skit från min familj, eller vad säger jag, det var ju kul även det.

Är just nu ganska irriterad över mina bröder, kom t.e.x. hem i lördags och såg att i princip allt jag äger och använder har blivit använt,flyttat,bortappat eller "stulet" av hans övernattade kompisar.

Och att min yngste värdbror idag bad mig åka hem eftersom jag ville använda den gemensamma datorn. Att vi kommit överens om tid och att hans tid var över gjorde tydligen ingen skillnad.

Mina bröder har ganska svårt för att dela med sig, men jag tänker inte små tassa runt dom, har dom ett problem med mig så är det deras. Och jag har inte föräldrarna i huset mot mig, och alltså inga jättestort problem med saken.

På torsdag ska jag iväg till Rio och se Jason Mraz live, jag har spenderat mina senaste veckor åt att lyssna på hans musik och jag är taggad till tusen, det kommer bli fantastiskt!

Tänka sig att jag för 40 minuter sedan tänkte skriva ungefär "tack för kommentarerna och jag kan tyvärr inte skriva ett inlägg just nu" i förra inläggets kommentarsfält.

Men jag lyckades visst hosta ut något iallafall.

Ta hand om er, jag saknar er allesammans.

Hampus

Och Jesper, du ska veta att jag banne mig förväntar mig den där vinter marabouen när jag kommer hem, och det kommer inte bli något förbaskat "hej va kul att se dig" innan jag fått den i hand, förslagsvis på flygplatsen.