morgonstund har guld i mund

hej kära vänner

känner för att skriva av mig lite, som tur är har jag en plats för det.

Sommarlovet är fortfarande i ruljans och just nu även Cabo frios axé festival 'Cabo Folia'

3 dagar har redan passerat av festivalen och ikväll återstår den sista dagen av spektaklet.

Cabo Folia är uppdelad i tre delar, tre olika platser där folk kan befinna sig, där finns Camarote som är en sorts vip-läktare runt det velodrom formade fältet, där finns Pipoca som är ett öppetfällt i mitten av velodromen, och där finns Abada som kan förklaras som själva banan i velodromen, alltså innanför Camarote men utanför Pipoca.

Och musiken spelas av flera olika kända Axé band/artister på lastbilar som sedan körs runt och runt i Abada, med tusentals dansande runt artistlastbilen.

Självbefinner jag mig i camarote, något jag betalat dyra pengar för eftersom Abada tydligen inte gick påfråga för min värdmamma, ett stort misstag märker jag nu.

Eftersom de som betalat för Camarote inte kan befinnas i Abada, och tvärtom, missar jag det mesta som mina vänner kan göra i abada.

Alla i Cabo Folia bär ärmlösa tröjor som i princip är inträdesbiljetten, jag har lyckats få tag i en lånad Abadatröja en av kvällarna och hade fruktansvärt kul i folkvimmlet, därför känns det extrasurt att andra kvällar stanna i Camarote, vars enda funktion är att kunna dricka/äta obegränsat med öl och sushi och titta på de människor som faktiskt har kul i folkvimmlet under.

Kvällen igår eller kanske rättare sagt imorse var inget undantag, inte mycket hände mig utan jag fick mest snällt stanna i Camarote och vänta på att komma hem någon gång innan solen gick. Kul att den gudförgätna artisten som spelade igår dessutom hade siktat in sig på att bryta sitt eget rekord gällande antal varv med lastbilsjävel, här har ni ett smakprov på musiken:

http://www.youtube.com/watch?v=bYgdoLhT-b8

Kan tillägga att jag i princip var solbränd vid det laget jag äntligen hittat hem till sängen.

Det ibland största problemet jag kan se med brasilianare är deras totala oförmåga att göra något snabbt. Jag har verkligen vant mig vid detta, och trivs med det, MEN min familj är snarare regeln än undantaget och att vänta på värdmoder, värdbroder och dennes kompisar i säkert 4 h för att sedan med buss åka hem tillsammans med morgonpendlare och strandsugna turister känns på nått sätt som gränsen.

Klockan är nu 20.00 och det var ungefär 3-4 timmar sen jag vaknade, resten sover fortfarande.

Ingen skada skedd egentligen och jag verkar tydligen redan ha en Abadatröja fixad för ikväll.

tchauzinho peoplez