la la la

Dags att vässa pennan, gnugga korpgluggarna och förskingra tankarna från vad allt sömn och vila heter, dags att skriva! Är trött som bara den om kvällarna, och idag har inte varit ett undantag. Min första skoldag började med morgonförtvivlan och halvöppna ögon vandrade mot duschen, klockan var 6 och drygt 6 timmar tidigare än vad en normal morgon hittills inneburit.

Klockan sju var jag där, på skolan som jag tills nu inte visste något om. Ferlagos heter den, och vi har inga skoluniformer förutom en blå t-shirt som alla bär. Klassen var helt galen, Eriq påstod att det var för att skolan precis börjat, men jag tror han inte. Har ju inte direkt kommit hit för att lära mig hehe, så att klassen är livlig uppskattas mest, hellre det än 20 robotar stirrandes på whiteboarden. Trodde att jag skulle bli hack kyckling direkt men dom var snälla, brasilianarna har väldigt lätt för att skoja med varandra, och kanske väntar på att lära känna mig först för att först vet att jag dels kan ta ett skämt och för att dels ha något att driva om :D

Skolan pågick fram till 12.30 för att sedan börja igen klockan 2.

Hade matte, biologi, och engelska samt någon sorts datorlektion på eftermiddagen. Sitter enbart och stirrar antingen på läraren eller iakttar allt som händer i klassrummet, bus, skämt och ibland till och med sång. Maluco är ett passande portugisiskt ord som jag sagt åtskilliga gånger idag, och vad betyder det då? galen så klart.

Efteråt ringde jag Leander med min nya mobil, vi bestämde att träffas på hans värdpappas snackbar i centro. Och jag lyckade helt själv hitta hela vägen dit trots att jag bara varit där en gång förut. Både jag och Leander berättade om våra skolor, klasser och hur det varit för oss.

Han hade tydligen haft det lite värre, inget han har något problem med endå en skillnad.

Bland annat kallas han gringo ibland, ett uttryck som jag aldrig fått höra mig själv kallas men som han har blivit van vid. betyder ungefär "person som borde åka hem".

Dock verkar han ha snyggare tjejer på sin skola och det var surt att höra :(

Vi snackade länge och vi promenerade sedan för att kolla hur det ser ut hemma hos honom. Börjar känna mig mer hemma i staden och det känns väldigt bra.

Önskar verkligen att jag hade en respektabel kamera och kunna ta bilder på allt det jag ser varje dag, hade varit något att visa det.

Väl hemma klockan sex var ju lika trött som vanligt, har ju åtminstonde samlat energi för att skriva ihop dessa rader. Ska välförtjänt ta mig och sova nu.

Tchau e até logo

Hampusinho